Ska välfärden verkligen köpslå om kvinnors och barns liv?

|
Debatt
Det pågår just nu en skrämmande marknadsstyrd utveckling av vår välfärd, där kvinnor och barn riskerar att offras i den ideologiska kamp som landets kvinnojourer ofrivilligt dragits in i. Vi kräver att regeringen fredar skyddande boenden från upphandlingar, skriver Zandra Kanakaris och Olga Persson, Unizon.

Ska välfärden verkligen köpslå om kvinnors och barns liv?

Kvinnojoursrörelsen bildades med utgångspunkt i att basverksamheten vilade på flera delar: jourer ska stötta, skydda, förebygga och påverka. Det går inte att separera dessa delar från varandra. Unizons medlemmar har dock under senare år tvingats att separera delar i basverksamheten för att kunna leva upp till statliga styrinstrument, som definierat skyddat boende fristående gentemot övriga verksamhetsdelar.

Den livsavgörande verksamhet kvinnojoursrörelsen byggt upp de senaste 40 åren, håller därmed på att förvandlas till en konkurrensutsatt tjänst på en marknad, utan att det tas hänsyn till det unika helhetssystem jourverksamheten är och som bidrar till att göra kvinnor och barns röster hörda i samhällsdebatten.

De kommuner som i dag väljer att upphandla skyddade boenden gör det trots att Sveriges kommuner och regioner (SKR) 2015 fattade ett kongressbeslut om ”att uttala sitt stöd för styrelsens linje att kvinnojourernas verksamhet ute i kommunerna ska undantas från upphandling”. Upphandlingsjuristen Mathias Sylwan har under många år påtalat att skattefinansierade välfärdstjänster, som kvinnojoursverksamhet, inte är ekonomiska, utan vad EU kallar icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, och dessa faller utanför EU:s upphandlingsregler.

Det är glädjande att Utredningen om idéburna aktörer i välfärden (SOU2019:56), som presenterades före jul, stödjer Unizon i att skyddade boenden inte ska ses som ekonomisk verksamhet. Utredningen går därmed tvärt­emot den uppfattning som fördes fram i promemorian Ny modell för statsbidrag till vissa ideella organisationer inom brottsofferområdet (Ds 2019:7) tidigare under våren, och som tyvärr har blivit en sanning för många kommuner trots att den inte är beslutad om.

Kort sagt: Det finns ingenting som hindrar kommunerna från att undanta kvinnojourernas verksamhet från upphandling.

Unizon kräver följande av regeringen:

• Definiera skyddat boende som icke-ekonomisk verksamhet.

• Säkra långsiktig finansiering för jourernas verksamhet.

• Nya styrdokument som bidrar till att stärka kvinnojourernas ställning, inte till att stjälpa den. Kvinnojourerna har en unik kunskap om våld som praktiseras i en professionell verksamhet. Låt oss utveckla detta arbete, inte avveckla det.

• Värdesätt att utsatta kvinnors och barns rättigheter värnas och tillgodoses av kvinnojourerna. Kvinnojouren är kvinnors och barns röstbärare på ett sätt som ingen annan är. Det finns inga incitament för opolitiska vinstdrivande verksamheter att föra kvinnors talan. Deras verksamhet går ut på att maximera sin vinst. Kvinnojourernas verksamhet går ut på att rädda liv.

Dåvarande civilminister Ardalan Shekarabi (S) sa i maj 2019 att det ”är viktigt att vi från regeringens håll fortsätter signalera att regeringen inte tycker att kvinnojourernas verksamhet ska upphandlas” (Inköpsrådet, 20/5-19). I januari 2020 hölls en särskild debatt i riksdagen om mäns våld mot kvinnor. Maj Karlsson från Vänsterpartiet sa då att ”Vi kan inte hävda att vi vill stoppa mäns våld mot kvinnor om man samtidigt förstör det som räddar kvinnors och barns liv. Därför kräver vi att kvinnojourerna ska stärkas och inte säljas ut.”

Vi håller med båda. Det är hög tid för en koppling mellan den politiska retoriken, om att kvinno- och tjejjourerna är ovärderliga i en demokratisk rättsstat, och den politiska praktiken. Regeringen har inget annat val än att tydligt sätta ner foten mot att kvinnors och barns liv köpslås om, om den ska vara trovärdig i frågan att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

ZANDRA KANAKARIS, FÖRBUNDSORDFÖRANDE UNIZON, OCH OLGA PERSSON, GENERALSEKRETERARE UNIZON.

Publicerad i Dagens ETC, 20200209