Hej Kvinnojouren

Fråga från: oviss
,
56

Frågan ställdes: 2009-02-23
Vi är enbart vänner nu efter ett långt berg- och dalbaneförhållande som jag tröttnat på eftersom mannen kunde få vansinnesutbrott när jag sa något som han tyckte var fel m.m. Jag känner mig inte hotad längre, men kan bli tror jag, om jag släpper in honom mer i mitt liv igen. Ok, så här är det. Har alltså avslutat en intim relation med en man som brukade använda hot, utbrott och annat otrevligt när jag "satte mig på tvären" eller inte gjorde som han sa. Kort sagt blev jag illa behandlad på olika sätt ofta genom gliringar och nedvärderingar av mig och min person vilket gjorde mig ledsen. Jag lärde mig att inte visa att jag blev det då jag antar att det var det som var meningen. Nu har jag gått med på att vi kan vara vänner och jag hjälper honom med en del administrativt i hans företag och that`s it. Nu är han hur trevlig som helst och erbjuder mig hjälp m.m. och vill naturligtvis att vi skall vara tillsammans igen, men jag avvisar detta. Funderar mycket på att han nu är nästan så som jag ville att han skulle ha varit när vi var tillsammans (han var det under långa perioder då oxå men inte riktigt lika bra som nu). Hur kommer detta sig? Är det ett spel för galleriet som jag skall falla för? Det är så jag tänker. Nu mår jag i alla fall bra och känner tillförsikt inför framtiden hur den än blir. Inget kul att vara ensam men det löser sig nog. Det är väl bara att leva på. Han ringer nästan varje dag och pratar en stund och ja, det kan han väl få göra så länge han uppför sig som folk. Jag säger ifrån och säger till på ett annat sätt och är mer kort mor honom. Är det dumt av mig att vara vän med honom? Tycker vi varit tillsammans så länge och det känns ju bra nu. Känner mig fri och inte beroende som jag faktiskt gjorde förut, men inte av den anledning att jag inte kunde klara mig själv. Jag är självförsörjande med hyfsad lön och har ett par nära vänner och en egen liten familj som jag umgås med. Så jag vet inte varför jag kände mig så bunden till honom?

Svar

Hej,

Tack för ditt mejl. Du har skrivit till oss angående en relation som du har lite funderingar kring. Du beskriver att ni idag enbart är vänner men att ni tidigare haft en intim relation som varit mycket turbulent. Du berättar att han kunde få vansinnesutbrott om du opponerade dig eller inte gjorde som han sade. Du återger att du blev ledsen av hans nedvärderingar men att du mår bra nu när ni inte är ett par längre och nu beter han sig bättre mot dig.

 

Du skriver att han numera är väldigt trevlig mot dig och vill att ni ska bli ett par igen och det är detta som gör dig fundersam.

 

Det är fullt förståeligt att du är fundersam i den situation du befinner dig. Du beskriver att ni numera har en bättre relation och att du numera kan säga ifrån mot honom på ett annat sätt utan att det blir problem. Det kan säkert kännas lockande och tryggt och bekvämt att falla tillbaka i en välbekant famn som dessutom slutat bråka med dig. Emellertid tror jag det är förrädiskt eftersom relationer ofta fungerar så att de går i gamla invanda hjulspår och ju längre relationen varat desto djupare hjulspår. Risken är troligen stor att om ni blir ett par med en intim relation igen så går det tillbaka i de gamla spåren. Skulle det vara så att du efter noga övervägande vill gå tillbaka till honom så skulle jag rekommendera er att först reda upp det ni har bakom er och få hjälp att hitta nya vägar genom att tillsammans gå i parterapi. Ska man satsa på något sådant så ska man verkligen vilja eftersom det kräver en del arbete.

När jag läser ditt mejl får jag ganska genast en känsla av att du har ditt svar inom dig. Du skriver att du kände dig ledsen och nertryckt tidigare och nu känner du dig fri och har tillförsikt inför framtiden. Du skriver att det visserligen inte är kul att leva ensam men det innebär ju inte att du behöver leva med just den mannen som du tidigare haft.

Du frågar om det är dumt av dig att vara vän med honom och det är svårt att svara på. Det är endast du som kan veta om det är dumt eller ej. Du känner själv om du har kontroll över situationen, så länge du känner att du är fri nog att säga vad du vill och kan tacka nej till att träffas när du känner för det så är det troligen inget fel. Men det är klart att det kan finnas en risk att genom att umgås med honom så kan ni komma tillbaka in i samma mönster som tidigare. Frågan är också hur han kommer att reagera om du skulle träffa någon annan. Det kan kanske vara bra att sätta vissa gränser för att han inte ska bli en alltför stor del av ditt liv vilket skulle kunna leda till en känsla av beroende.

 

Du beskriver att du har familj och arbete och ställer dig själv frågan varför du kände dig bunden av honom. Det är svårt att svara på men som jag skrev här ovan så finns det en risk om en person utgör en väldigt stor del av en människas liv att en bundenhet uppstår, även om det finns familj, vänner och arbete runt omkring. Vissa personer har ett beteendemönster som gör att männsikor blir uppbundna till dem. Jag vet inte hur ditt liv såg ut när ni träffades men om du vid den tiden hade haft någon slags kris eller dylikt så finns också förutsättningar för att en större bundenhet ska uppstå.

Hoppas att jag kunnat bidra med något perspektiv åt dig. Om du känner mer behov av att prata med någon om dina tankar så kan du kontakta en kvinnojour nära dig, den kan du hitta på vår hemsida under "Hjälp finns nära dig!". Du kan även ringa Kvinnofridslinjen för att få stöd via telefon på tel: 020-50 50 50.

Med vänliga hälsningar från Anna