Hej Kvinnojouren

Fråga från: kiwi
,
56

Frågan ställdes: 2009-03-05
Det här är så svårt....kanske jag vänder mej till fel "forum"? Min sambo dricker för mycket. Han lockar mej att dricka tillsammans med honom. Det blir så svårt att låta bli! Det blir så att jag också dricker för mycket fast jag inte vill. Det känns som jag hamnat i fel sällskap... Jag tål inte alkoholen, blir väldigt sjuk dagen efter. Det har pågått c:a två år och jag känner att jag måste sätta stopp!Om jag gör något på egen hand, träffar mina vänner eller något annat på kvällarna är han berusad när jag kommer hem. Det känns som utpressning. När jag kommer hem vaknar han av att hunden skäller och han möter mej ragglande i hallen. Obehagligt, som ett straff! Han säger själv att han inte står ut med att "bara vara hemma". Vi lever i glesbygd, han arbetar i Stockholm c:a en vecka i månaden. Det är svårt att klara vardagen tillsammans, vi blir bundna till varann. Jag är sjukpensionär och behöver så väl få komma ut och träffa mina vänner.Vid några få tillfällen när vi är oense har han knuffat mej men jag känner mej inte så hotad fysiskt. Däremot känns det som han isolerar mej med sitt beteende. Han vill inte sluta dricka, han behöver koppla av och tycker inte att han dricker så mycket. Men jag mår väldigt dåligt av situationen. Jag känner att vår situation blir sjuk. Jag känner mej instängd och ensam. Det känns som jag tappat mitt eget liv. Något är fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är? Han slår mej inte, säger att det är bra att jag får komma ut, men när jag kommer hem är han så berusad att det känns det obehagligt. Som ett straff....Huset är kallt, han har inte eldat, stökigt i köket. Alla lampor är på i hela huset fast han ligger och sover. Hunden har inte fått mat....Jag skriver för att få hjälp. Något är helt fel, vad är det som händer? Ska jag lämna honom? Då blir jag helt ensam, det är inte lätt i min situation. Jag behöver honom verkligen. Jag är 56 år och sjukpensionär. Vi bor i mitt hus. Utan honom kan jag inte bo kvar rent praktiskt. Jag klarar inte fysiskt att sköta huset. Ensam i en lägenhet med hunden? Det känns väldigt svårt. Jag skriver för att få en åsikt från er. Ett nödrop känns det som.Funderar på att helt enkelt avsluta livet. Det känns som att jag inte kommer längre. Jag saknar mitt arbete och min hälsa men det går inte att göra något åt...har en reumatisk sjukdom som gör mej väldigt trött. Samtidigt vet jag att jag har livsglädje och inspiration. Mina vänner skulle bli väldig chockade om jag plötsligt gick och tog livet av mej. Ingen vet egentligen något om hur jag egentligen mår. Jag är alltid glad när jag kommer ut och träffar dom. Mina barn skulle bli förtvivlade.Perspektiven blir så konstiga. Jag behöver verkligen någon annans åsikt...... Vad är fel, är min stora fråga????Kramar och hälsningar till er som arbetar med det här!

Svar

Hej!

Tack för att du skriver till oss. Det är bra att samla tankarna och sätta ord på dem, när man är i en svår livssituation. Din sambo dricker för mycket och du dricker också tillsammans med honom. Om du inte är hemma och sköter om allt, möts du av ett kallt och stökigt hus, en hungrig hund och en ragglande sambo. Du skriver att det känns som om du tappat ditt eget liv, det känns instängt och ensamt, och du funderar på att avsluta livet eftersom allt känns väldigt svårt. Tillsammans med dina vänner och dina barn mår du bra, du visar livsglädje och inspiration, men ingen vet hur du mår inombords. Du undrar vad det är som händer och vad det är för fel. Du frågar om du ska lämna honom. Jag ska försöka att ge lite råd.

Kvinnojourens erfarenhet är att många kvinnor stannar i åratal hos män som dricker och uppför sig illa. Det är lätt hänt att hon också lockas att dricka regelbundet, för att slappna av, bli lugn och stå ut med tillvaron. Det är vanligt att män med vissa alkoholvanor med envishet och energi hävdar att de inte har några problem, vilket gör att kvinnan stannar och hoppas på en förändring till det bättre. Men livet kan bli svårt, och det blir ofta värre med åren. Hon kämpar och försöker att lirka med mannen, men blir ofta besviken och kan till slut förlora livsglädjen.. Du undrar vad det är för fel… Utifrån vad du skriver tror jag att du nu börjat tröttna på din sambos drickande och du känner kanske viss risk för egen del. Jag tror också att du hittills tagit stort ansvar för relationen och för att det vardagliga ska fungera i hemmet. Ditt tålamod och överseende med din sambos alkoholvanor kan ha tagit på dina krafter. I stället för att vara ditt stöd i livet, nu när din hälsa sviktar, kan det vara så att han inte ger dig den kärlek och omsorg som man normalt kan förvänta sig av sin livskamrat. Om det är så är det lätt att känna sig deprimerad och missmodig.

Du undrar om du ska lämna honom… Utifrån vad du skriver kan jag ana att du funderar starkt på hur du möjligen ska få ett bättre innehåll i ditt liv. Du är i grunden en glad, inspirerande och positiv person och känner livsglädje när du umgås med andra. Lita på den känslan! Du är värd ett liv i lugn och harmoni, med trevliga aktiviteter som gör livet gott, tillsammans med dina vänner och dina barn. Du tvekar att lämna honom, eftersom du tror att de praktiska konsekvenserna för din del, blir svåra. Jag tycker ändå att du ska fundera vidare åt det hållet, för din eget liv och din egen hälsas skull. För att orka genomföra en eventuell separation kan det behövas stöttning. Det kan vara svårt att vara ensam med sina tankar när man har det så kämpigt. Fundera på om du har någon i din omgivning som du litar på, en vän eller en anhörig. Man kan behöva ett personligt nätverk, för att bli starkare, när man planerar att försöka förändra sitt liv. Förvånansvärt många har liknande erfarenheter och kan vara ett gott stöd. Våga berätta och be om hjälp.

Tänk på att du inte har något att skämmas över. Ansvaret för din sambos alkoholproblem och dåliga beteende vilar helt på honom. Tveka inte heller att ringa till din husläkare och be att få en remiss till en kurator eller om det går, ringa vårdcentralen direkt och boka tid, om du känner ångest i din pressade situation. Med kuratorn kan du även diskutera din egen alkoholanvändning, och få hjälp om du känner oro för ett eventuellt beroende. Det kan vara stärkande att prata med någon utomstående. Dygnet runt kan du ringa till Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 och få råd. Där svarar erfarna kuratorer och sjuksköterskor. De kan ge professionellt stöd och kan hänvisa vidare till instanser där ni bor. Samtalet är kostnadsfritt och syns inte på telefonräkningen. Man kan vara anonym om man vill. Information finns på hemsidan www.kvinnofridslinjen.se. Du kan också ringa till Nationella Hjälplinjen, tel 020-22 00 60. Telefontider: måndag-torsdag kl 17-22 och fredag-söndag kl 17-24. Dit kan man ringa om man behöver prata om relationsproblem, självmordstankar, ångest eller andra svåra situationer. De som svarar är beteendevetare, socionomer och mentalskötare. Man ringer kostnadsfritt, anonymt och samtalet syns inte på telefonräkningen. Mer information på www.nationellahjalplinjen.se. Sök gärna information hos en organisation som stöttar anhöriga till personer med alkoholproblem, Al-Anon. Du finner information på www.al-anon.a.se. Tel 08-643 13 93, tisdagar kl 19-21. Nu hoppas jag att du finner bra samtalskontakter och hyggliga människor som kan bli ditt stöd. Hör gärna av dig igen om du har fler frågor.

Med vänliga hälsningar från Ulla

Kategori: Övriga frågor