Hej Kvinnojouren

Fråga från: trött
,
33

Frågan ställdes: 2009-03-17
Jag upplever att min man har varit elak mot mig under en längre tid. Han har knuffat mig en gång och slagit till min arm en gång. Inte hårt och han säger själv att det inte kan räknas som slag. Däremot är han mycket hotfull och jag har känt mig jagad i mitt eget hem. Han anklagar mig för att säga godnatt på fel sätt, för att inte bry mig om honom, för att älska vårt barn mer än honom osv. Det har gått så långt att jag blivit mycket mycket rädd för honom. För ungefär två månader sedan sa jag att jag ville skiljas. Då reagerade han med att gråta, hota och kalla mig dålig mamma med osunda värderingar. Att jag hade lurat i honom att jag trodde på kärnfamiljen osv. Vi har gått i terapi i tre olika omgångar, ungefär fem samtal per gång. Det har inte hjälpt mer än en mycket kort tid. Efter några veckor har han fallit in i samma beteende. En av terapeuterna har sagt att han har ett mycket energislukande beteende och att han är narcisisstisk. Jag har hållt på att jag vill skiljas den här tiden och vi har flyttat ut varannan helg och bott hemma i veckorna. Nu ska vi sälja huset. Men problemet är att han nu verkar ha insett en del av problematiken, eller i alla fall säger han det. Han anklagar mig för att jag lämnar utan att ens ha gått i terapi, vilket ju inte är sant. Men i hans verklighet är det först nu han har insett problemet och därför borde jag ge honom en chans till genom att gå i terapi. Jag är så rädd för honom. Om han kommer smygande utan att jag märker det får jag hjärtklappning och kryper ihop som en boll. Då säger han att jag är sjuk och behöver hjälp. Att jag är psykiskt instabil etc. Jag är nog det nu, men det är ju hans beteende som har gjort mig rädd. När jag är ensam på helgerna känner jag mig mycket starkare. Hur ska jag kunna leva med den skuld som han lägger på mig? Han säger också att han ska berätta för vårt barn att jag inte ens ville gå i terapi för att rädda vårt äktenskap och att det var jag som valde att lämna m in familj. Jag svarar då att jag inte lämnar min familj utan att jag lämnar honom. Jag är orolig för att lämna vårt barn med honom varannan vecka eftersom jag vet hur hans beteende stressar och påverkar. Men jag har pratat med en advokat och hon säger att eftersom han inte har slagit mig och det inte finns polisanmälningar kan det vara mycket svårt att få enskild vårdnad. Min fråga är hur ska jag orka genomföra det här utan att gå under av skuld. Jag har på senare veckor också fått obehagliga självmordstankar.

Svar

Hej! Bra att du vänder dig utåt och formulerar dina tankar.

Du lever i en svår situation just nu. Du berättar att din man har varit elak mot dig under en lång tid och han har dessutom betett sig hotfullt, knuffat dig och slagit till din arm. Du har tillsammans med din man gått i terapi i tre olika omgångar, men tyvärr har hans beteende inte förbättrats. För två månader sedan sa du att du ville skiljas, och ni har nu flyttat ut varannan helg och bott hemma i veckorna och ni ska sälja huset. Eftersom han inte vill skiljas, försöker han nu att få tillbaka dig genom att gråta och komma med osanna anklagelser. Han vädjar om att få en chans till, samtidigt som han hotar med att prata illa om dig inför ert barn. Du frågar hur du ska orka genomföra separationen utan att gå under av skuld. Jag tolkar ditt mail som så att du har känslor av skuld och att du tar på dig stort ansvar för att relationen gått snett. Jag ska försöka att ge lite råd.

Många tjejer och kvinnor stannar i åratal i nedbrytande relationer, i hopp om att deras kärlek ska förändra mannen. När det sedan uppstår kärlekslösa, obehagliga eller skrämmande händelser, tar många kvinnor på sig skulden, för de tror på honom när han säger att det är henne det är fel på. Kvinnojourens erfarenhet är sorgligt nog att mannen inte brukar förändras och att vad som helst kan provocera en sådan här kille, när han behöver lätta på trycket. Skulden för hans dåliga beteende vilar helt på hans sida.

Utifrån din berättelse kan jag se att du har gjort allt en mogen och ansvarsfull kvinna kan göra i ett så krävande förhållande. Du har stöttat din man under lång tid, du har stannat hos honom, du har ställt upp, trots hans dåliga humör, och du har medverkat i den terapi som skulle hjälpa honom att förändra sitt beteende. Ansvaret och skulden för hans kränkande och hotfulla uppförande vilar helt på honom.

Det är starkt och mycket bra gjort av dig att du nu är på väg att lämna honom. Att separera från en person som inte vill, kan kräva stort tålamod och styrka, och det kan vara lätt att få skuldkänslor när anklagelserna bara strömmar emot en. Jag rekommenderar dig att söka professionellt samtalsstöd om du känner oro och har obehagliga självmordstankar. Tveka inte att be din husläkare om en remiss till en kurator, eller om det går ring vårdcentralen direkt och beställ tid. Det kan kännas värdefullt och stärkande att prata med en utomstående person under den tid som separationsprocessen pågår.

Många tjejer och kvinnor som lever i sådana här relationer har mist kontakten med gamla vänner och anhöriga, och har ingen att bolla sina tankar emot. Jag vet ju inte hur du har det, men fundera på om det finns någon i din omgivning som du har förtroende för. Våga berätta om hur du har det. Förvånansvärt många kvinnor har liknande erfarenheter, och kan vara ett gott stöd. Tänk på att du inte har något att skämmas över.  

Dygnet runt kan du också prata med erfarna kuratorer och sjuksköterskor på Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. De lyssnar och ger professionellt stöd. Samtalen är kostnadsfria och syns inte på telefonräkningen. Mer information finns på www.kvinnofridslinjen.se.

Du kan även ringa närmaste kvinnojour och be om råd eller för att utbyta tankar. Du finner kontaktuppgifter under ”Hjälp finns nära dig!” här på vår hemsida. De flesta kvinnojourerna har också möjlighet att erbjuda kvinnor och barn akut boende om mannen blir hotfull. Tänk på att vara försiktig. Det kan finnas ökad risk för våld i samband med separationer. Det din man har gjort tidigare räknas som våldshandlingar, och kan polisanmälas. Om det skulle bli aktuellt med en polisanmälan kan eventuellt en jourkvinna följa med som stöd.

Angående frågor om enskild vårdnad m m, finner du en del information på www.familjensjurist.se, www.famratt.com och www.bo.se. Sök även på ”vårdnad, boende och umgänge” via www.google.se.

Jag hoppas att du finner hyggliga människor som kan vara ditt stöd. Hör gärna av dig igen om du har fler frågor.

Med vänliga hälsningar från Ulla