Hej Kvinnojouren

Fråga från: Rädd
,
29

Frågan ställdes: 2009-03-28
Hej, min man är spelberoende och har problem med tablettmissbruk. Vi har en son som är 10 år gammal. Jag har länge velat skilja mig men jag kommer inte ifrån. Pojken vill inte följa med mig utan vill stanna med honom. Jag känner stark rädsla inför min man och låter honom få som han vill. Men jag mår jättedåligt, har  till och med funderat över att ta livet av mig. Jag vet inte vad jag skall göra. Vad är det som är rätt och hur skall jag gå till väga?

Svar

Hej!

Du har skrivit till oss på Kvinnojour på nätet med anledning av att din man har problem med spelberoende och tablettmissbruk. Du beskriver att du är rädd för honom.

 

Det låter som att du och din son lever under svåra omständigheter. Att bo tillsammans med någon som har beroendeproblematik kan vara oförutsägbart och skrämmande. Att du nu valt att skriva till oss för att få råd är ett första steg mot en förändring. Du skriver att du länge velat skilja dig men att det är svårt eftersom du är rädd och din son säger att han vill vara kvar hos sin pappa.

Det här är svåra saker att hantera ensam och jag skulle rekommendera dig att ta hjälp för att klara av det. Du kan t ex kontakta socialtjänsten eller beroendecentrum för att få stöd som anhörig till en missbrukare. Många beroendecentrum erbjuder stöd även till anhöriga men om de inte gör det så kan de säkert hänvisa dig rätt. I Göteborg finns Beroendecentrum på Första Långgatan 32, telefonnr dit: 031 – 24 56 68. Kommunen i Göteborg erbjuder även anhörigstöd via stadsdelarna. Jag vet inte vilken stadsdel du bor i men om du går in på www.goteborg.se och skriver "anhörigstöd missbruk" i rutan för sök så hittar du länkarna till anhörigstöd i respektive stadsdel.

Det är fullt förståeligt att du känner dig orolig inför en separation när din son säger att han vill vara kvar hos sin pappa. Det är inte lämpligt för ett barn att bo hos en förälder med missbruksproblem. Jag skulle rekommendera dig att kontakta socialtjänsten i din stadsdel för att berätta om din situation. De kan behöva utreda om det är lämpligt för din son att bo med sin pappa eller ej. De kan ge dig stöd i hur du kan gå vidare och de kan eventuellt hjälpa din man att få hjälp för sitt missbruk. Juridiskt sett så är det inte barnet som får bestämma var han/hon ska bo när föräldrarna separerar. Naturligtvis kommer det att kännas svårare eftersom han har tagit ställning att han vill bo hos sin pappa. Emellertid är det många gånger så i familjer där en förälder missbrukar att rollerna i familjen är förskjutna och barnets önskan att bo hos den missbrukande föräldern kan bero på att barnet känner att han/hon behöver ta hand om föräldern eller att föräldern har manipulerat barnet. Därför är det de vuxnas eller myndigheternas ansvar att se till att barnet får bo där det är bäst för barnet.

 Du kan också göra så att du ansöker om skilsmässa och kontaktar en advokat och ansöker om vårdnad eller att boendet ska vara hos dig, det du finner lämpligt. Att se till det som är det bästa för din son är det viktiga och det tror jag din son kommer att tacka dig för en dag när han blir vuxen. Om du känner att det blir hotfullt att bo kvar hemma under tiden du ansökt om skilsmässa så kan du och din son få hjälp med tillfälligt boende via socialtjänsten eller en kvinnojour. Du kan hitta din närmaste kvinnojour på vår hemsida under "Hjälp finns nära dig". Skulle din man bli aggressiv eller hotfull kan du alltid ringa 112 för att få akut hjälp av polisen.

Det är starkt av dig att du bestämt dig för att separera, ingen ska behöva leva under den stress som det innebär att leva med en missbrukare. Det är rätt beslut både för dig och din son. Det låter allvarligt att du haft tankar på att ta livet av dig, du ska veta att det finns vägar ut ur den situation du befinner dig i. Skulle det vara så att dessa tankar fortsätter är det att rekommendera att du kontaktar en läkare eller psykiatriska akutkliniken. Den finns bl a på Sahlgrenska sjukhuset och har öppet dygnet runt, telnr: 031-342 26 24.

 Hoppas att du fått svar på din fråga.

Med vänliga hälsningar från Anna