Hej Kvinnojouren

Fråga från: orka?
,
50

Frågan ställdes: 2009-06-01
Jag är en kvinna på 50 år som varit gift i 26 år och har 4 barn varav de två yngsta 15 och 19 år bor hemma. Under äktenskapet har min man stöttat mig till att studera och jag har idag ett bra och välbetalt arbete. Min man har arbetat med flera olika saker men alltid velat studera. De sista 8 åren har han inte haft inkomst utan försökt studera och jag har arbetat mycket extra ffa de sista 5 åren. Han har alltid haft "dåligt ölsinne" och under 15 års tid har han druckit allt mer, de senaste 3 åren i stort sett dagligen. Han skyller sitt misslyckande helt på mig, säger att jag inte lämnat honom i fred, inte stöttat osv. Jag kan inte se detta då jag alltid arbetat minst 100 % och tagit hand om hem och familj helt själv. Han har alltid kunnat komma och gå som han velat jag har alltid hämtat och lämnat barn osv. Vår ekonomi har enligt mig varit i total kaos de sista åren med kronofogden ständigt knackande på dörren. Min man anser att jag är för dum för att föstå vår ekonomi och har vägrat låta mig få insyn i denna. Han anser att eftersom jag frågat om ekonomin kan han inte göra denna (betala räkningar osv) han gömmer all post och alla gemensamma papper då han anser att det annars finns risk att jag skall leta i dessa. Vi äger ett hus som har stigit i värde under åren och han tycker vi är rika fast vi inte kunnat betala el osv. I februari orkade jag inte längre efter att han druckit och förstört hela julen och jag flyttade då i panik och har bott hos goda vänner samt hos mina gamla föräldrar. Nu har jag fått tag på en bra lägenhet där även barnen kan bo och skall snart flytta in. Vi har försökt sälja huset men min man vill ha det kvar. Jag har fått avsäga mig att få del av vinst vid försäljning men han fortsätter hela tiden att terrorisera mig med ekonomin. Han får huset vilket är värt ca 5 milj (skult 1,5) och jag kommer att få ha kvar lån ca 400 000 kr. Han anser att jag skall fortsätta försörja honom, att jag skall få så mycket som jag skulle fått innan utbildningen och han resten. Han säger hela tiden att han "gjort mig". Jag vet inte hur jag skall orka, har ju varit utsatt för detta i så många år och han har en otäck makt över mig. under hösten gick vi i familjeterapi och jag hade stort hopp men inget blev bättre mer än att jag fick säga vad jag tyckte, men han fortsatte bara i samma vanor ffa med drickandetHan har hotat mig mycket psykiskt "skall krossa mig", "göra mig till invalid", döda mig mm. Terroriserat mig hela nätter gång efter gång med hur dålig jag är och att jag måste lära mig att lyda. Han har väckt mig och kört ut mig på nätterna osv. Fysiskt våld har inte förekommit Hur skall jag orka? Skuldkänslor han har intalat mig i så många år hur värdelös kag är och hur dum jag är, hur skall jag komma ifrån detta.? Är helt knäckt nu. Behöver någon att prata med, har försökt ringa kvinnojour men då det inte är fysiskt våld är de inte intresserade vart skall jag vända mig? Känns som jag går under.

Svar

Hej! Tack för ditt brev.

Du skriver till oss för att du mår dåligt i din relation med din man. Ni har varit gifta i 26 år och under många år har han utsatt dig för psykisk misshandel bland annat i form av att tala om för dig att du är värdelös och hotat med att krossa och döda dig. Du har sedan februari inte bott med honom och har nu en egen lägenhet på gång. Men han fortsätter att trakassera dig genom att kräva ekonomisk ersättning av dig. Du undrar hur du skall orka komma ifrån detta och vart du kan vända dig för att få stöd. Jag ska försöka hjälpa dig med lite råd.

 

Det är starkt av dig att skriva till oss och berätta hur du har det, men framförallt är det så starkt av dig att du har lämnat honom och börjat om i en ny lägenhet! Om du har klarat det skulle jag vilja säga att du klarar allt. Men visst förstår jag att det är en jobbig tid särskilt som han har fortsätter att trakassera dig. Tyvärr är vår erfarenhet att många män fortsätter med sin terror, ibland i andra former, även efter en separation. Detta kan upplevas som mycket jobbigt och kan kännas nedbrytande för kvinnan. Ingen kvinna ska behöva ha det så. För att stoppa hans terror kan det behövas ett kraftfullt agerande. Jag tänker på polisen, att hota med att döda någon är straffbart och kan polisanmälas. Om din man fortsätter i samma still föreslår jag att du överväger att göra en polisanmälan. I samband med en eventuell polisanmälan kan du ansöka om besöksförbud. Då får han inte kontakta dig på något sätt.

Men visst borde du få stöd i den här situationen, det råder vi alla kvinnor som har levt under de omständigheter som du har gjort. Jag är mycket förvånad över att du inte fått hjälp hos kvinnojouren, det är långt ifrån alla som är fysiskt misshandlade som vi har kontakt med. Skulle du kunna tänka dig att ringa en annan kvinnojour i din närhet? Du finner kontaktuppgifter till flera kvinnojourer och kriscenter för kvinnor ii Göteborg under ”Hjälp finns nära dig” på vår hemsida. Jag hoppas att en jourkvinna kan finnas med som stöd vid en eventuell polisanmälan.

Du kan också ringa till vårdcentralen och försöka få en tid hos en kurator. De är vana att ge stöd i svåra situationer. De kan också hänvisa vidare till lämpliga samtalskontakter.

Dygnet runt kan du också ringa till Kvinnofridslinjen, 020-50 50 50. Erfarna kuratorer och sjuksköterskor lyssnar och ger råd till kvinnor som utsatts för psykiskt våld bl a. Samtalen är kostnadsfria.

Eftersom det gäller ekonomiska frågor har du kanske redan kontakt med en advokat, annars känns det ofta bra. De är ju tyvärr dyra men många kan ge kortare gratis rådgivning på telefon till att börja med. Vår erfarenhet är att många kvinnor låter männen få fördelar när det gäller det ekonomiska i hopp om att trakasserierna ska ta slut. Sorgligt nog är det få män som visar tacksamhet över kvinnans generositet. Diskutera gärna med Juristjouren inom Kvinnojouren Ada Göteborg, 031-13 35 96. tisd kl 18-21. Frågor kan också ställas via mail på juridikjouren@kvinnojouren-ada.nu.

Jag hoppas att detta har varit till någon hjälp. Om det är något du undrar över så får du gärna höra av dig till oss igen.

Vänliga hälsningar Elin