Hej Kvinnojouren

Fråga från: Lillen
,
35

Frågan ställdes: 2009-07-13
Lever med min man sedan nio år. Har två barn, två år och sex år. Upplever att min man ständigt är missnöjd med mig. Han visar ständigt sitt ogillande. Är ganska framgångsrik i mitt jobb, jobbar mycket och min man har senaste tiden fått ta en stort ansvar för hus och barn Jag känner mig inte hotad. Men jag känner mig ledsen och kränkt av min man. Hans tystnad och tydliga ogillande gör att jag känner mig osäker och hämmad. Tassar på tårna hemma för att inte provocera honom. Han visar sitt ogillande med kroppsspråk och minspel, säger inte så mycket.Det otäcka är att han är så kall, finns ingen värme eller omtanke. Han är otroligt aggressiv mot våra barn. Har aldrig slagit dem men tagit i dem alldeles för hårt. Men det värsta är nog att han är sarkastisk och ironisk mot vår sex-åriga dotter. Precis som han var barn och hon vuxen. Känns så jobbigt att se det och försöker prata med honom varje gång det inträffar. Han är inte mottaglig för diskussion utan tar det som ren kritik och blir aggressiv. Min man har svårt att prata om sina känslor, egentligen tror jag att han inte har så mycket kontakt med sitt känsloliv alls utan får utlopp för känslor genom att blir arg. Kan jag få några tips hur jag kan prata med honom utan att han går i försvar och blir aggressiv? Vi kan inte prata med varandra alls utan att min man blir arg och känner sig hotad. Vad är ok beteende mot ett barn? Han är rar och omtänksam mot våra barn men det är precis som om han inte kan behärska sig när han blir arg utan alla spärrar släpper och han säger elaka saker till våra barn. Är det ok? Hur kan jag hjälpa honom förändra det beteendet?

Svar

Hej,

Du har vänt dig till Kvinnojour på nätet med anledning av att du känner dig kränkt av din man och upplever att han är aggressiv mot era barn. Du beskriver att du måste tassa på tå i hemmet för att inte provocera honom och att han ständigt uttrycker ogillande gentemot dig i form att tystnad och minspel. Du beskriver att han inte har någon kontakt med sitt känsloliv och att du försökt prata med honom men att han bara tar det som kritik.

Vad bra att du fångat upp och definierat de signaler som inte känns okej i er relation. Att skriva till oss och be om råd är ett första steg för att ta tag i situationen.

Du beskriver att du tassar på tå i ditt hem och är orolig för hans beteende mot barnen och det är inte okej att ha det så. Att han beter sig som ett barn och aggressivt mot barnen är inte bra, det låter som att han skulle behöva någon slags hjälp  med sin aggressivitet. Det är klokt av dig att du till att börja med försökt att prata med honom om vad du upplever i och med hans beteende. Eftersom han blir arg så fort du försöker prata med honom skulle jag rekommendera dig att försöka få honom att åtminstone förstå att ni måste kunna kommunicera och att ni kan försöka göra det genom en familjeterapeut. Det låter som om din man behöver professionell samtalshjälp. Det bästa hade varit om ni kunde gå till en familjeterapeut tillsammans så att du får uttrycka vad du ser som problem men det kan vara så att han även behöver enskilt samtalsstöd.

Det svåra kommer troligen att vara att få honom att gå dit. I värsta fall får du kanske dra det till sin spets, att det kanske inte är möjligt att fortsätta er relation om ni inte kan kommunicera utan att han blir arg. Det kan vara ett alternativ att få någon god vän eller släkting att försöka hjälpa dig att prata med honom så att han går med på att ta emot hjälp.

Du har kommit en bit på vägen genom att konstatera att det finns ett problem som du inte kan acceptera. Det är inte bra att behöva tassa på tå i sitt hem och det är inte bra för barn att bli hånfullt och aggressivt bemötta. Jag hoppas att du kan förmå honom att ta emot den hjälp han behöver för din och barnens skull.

Du kan ringa din kommun för att fråga efter telefonnumret till familjerådgivningen där du kan boka tid och ringa för att rådgöra. Du kan även ringa Kvinnofridslinjen för att få rådgivning, de har öppet dygnet runt på tel: 020-50 50 50.

Med vänliga hälsningar från Anna