Hej Kvinnojouren

Fråga från: vad gör man
,
34

Frågan ställdes: 2009-12-20

Skild sedan ett halvår ungefär. Ett gemensamt barn och gemensam vårdnad. Inte hotad personligen, men jag befinner mig i en hotfull situation

Häromkvällen berättade min son som är fem år att han var tvungen att bo med pappa lika mycket som med mig eftersom pappa annars "skulle bli helt tokig och jättejättearg på dig mamma." När jag förklarade att han inte skulle bekymra sig för det utan att det var hans behov och hur han kände som var viktigast. Då svarade han "men han kommer bli jättearg på dig mamma och han kanske kommer ta tag i din arm jättejättehårt och kanske slå dig så att det kommer blod". Vi fortsatte prata och jag sa att jag klarade mig själv och att han inte behövde oroa sig för mig. Men han fortsatte hävda att han var tvungen att göra det och att när han blev stor skulle han bli jättestark så att han kunde skydda mig. Det här gör mig förstås jätteorolig. Det har gått relativt bra när han är hos pappan, och pappan säger att han alltid är glad och sover hela nätter osv. Sonen själv säger att han inte vågar väcka pappa på natten eftersom han är rädd för att han ska bli arg och han har pratat om ilskan. Efter pratstunden häromkvällen blev jag förstås jätteorolig och jag insåg hur mycket han minns av hur han behandlade mig trots att det snart gått 9 månader sedan vi flyttade isär. Vad ska jag göra i en sån här situation? Hur ska jag prata med sonen? Jag kan inte säga någonting till pappan för då skulle han bli jättearg och ställa till bråk och även ställa sonen mot väggen och ifrågasätta hans rädsla. Det vet jag för liknande har hänt förut vid ett tillfälle när han sa att han var rädd på natten och jag berättade det vidare. jag känner mig helt maktlös. Jag har sonen lite mer och jag tror att det kommer bli ännu mer ju längre tiden går. Bör jag i en sån här situation begära vårdnad? Var kan jag vända mig?Pappan är inte fysiskt våldsam, han har bara slagit mig två gånger en gång på armen och en knuff. Men han är långsint och när han blir arg blir han som ett svart åskmoln. Ilskan går nästan att ta på och det är mycket obehagligt. Hans andras sida är generös och extravagant. Jag märker att sonen är jättetrött och ledsen när han kommer från pappa och det går allra bäst när han är där en kortare tid, 3-4 dagar. Min fråga är alltså; vad ska jag göra? Hur ska jag reagera på detta? Kan jag prata med dagis och be dem berätta om han säger liknande saker där?

Svar

Hej

Tack för ditt brev. Du skriver till oss för att du är orolig för din sons välbefinnande. Han har nyligen berättat saker för dig som gjort dig orolig. Han berättade bland annat att han borde bo mer hos pappan för att han inte skulle bli arg och slå dig. Detta får dig att inse hur mycket din son kommer ihåg från tiden då du och pappan levde tillsammans. Hans pappa har tidigare slagit dig och blir ibland väldigt arg. Din son bor både hos dig och pappan och du har märkt att när han kommer hem från pappan är han trött och ledsen. Du undrar vad du ska göra och vart du kan vända dig och om du bör ansöka om vårdnad. Du undrar också om du bör höra med dagis vad pojken säger där. Jag ska försöka hjälpa dig med några råd.

Jag tycker det är klokt av dig att skriva till oss för att försöka finna råd i din situation. Först och främst vill jag också berömma dig för att du tar dig tid och vågar prata med din son om det som oroar honom. Det viktigaste för barn som har upplevt våld mellan mamma och pappa är just att få prata om sina upplevelser och att få sina känslor bekräftade. Många föräldrar försöker istället undvika att tala om våldet då de tror att det skadar barnen minst, men ofta så lämnar det dem endast med en stor oro och tung hemlighet att bära på.

Som jag tolkar ditt brev så har ni kanske inte pratat så mycket innan om det våld du blivit utsatt för och det aggressiva och våldsamma beteende som pappan har. Jag väljer att benämna det som ett våldsamt beteende utifrån hur du beskriver att han är långsint, att han blir så arg att det är obehagligt samt att han har blivit arg på sin son för att han är rädd. Kvinnojourens erfarenhet är att många kvinnor ser mannens hotfulla och aggressiva beteende som tillfälligheter och istället fokuserar på de goda sidorna. Att fokusera på det goda är naturligtvis inte heller helt fel att göra, men ibland leder det till att de negativa sidorna förnekas och får ta alltför stor plats. Kanske var det mannens aggressiva beteende som var orsaken till er skilsmässa?

Du undrar vad du ska göra och säga till din son. Jag tror att din son behöver prata om sin oro. Så som du beskriver att din son oroar sig för dig och att han vill kunna skydda dig, samt att han är rädd för pappa ser jag som tecken på att han mycket väl vet och kommer ihåg vad som hände då ni bodde tillsammans med pappan. Det är mycket vanligt att barn oroar sig för att mamman ska utsättas för mer våld samt att de intar en beskyddande roll för mamman. Kanske har oron förstärkts om ni inte har pratat så mycket om det tidigare. Barns tolkningsramar är begränsade vilket lätt ger följden att de missförstår och skuldbelägger sig själva för det som har hänt. Det är därför det är så viktigt att inte lämna barn att bearbeta sina upplevelser själva, istället behöver de en vuxens förklaring och tillrättaläggande. Man bör försöka ge hjälpa dem att skapa sig en realistisk uppfattning om sina erfarenheter genom att reflektera kring vad som hände vid de våldsamma situationerna, vilket motstånd de faktiskt gjorde och vad de inte hade kunnat göra. Detta kan du hjälpa honom med, han har säkert en del frågor till dig också. Men det finns även samtalsmottagningar för barn som har upplevt våld. Ofta kan det vara bättre att prata med någon som inte är inblandad och som är van vid att lyssna och klarar av att höra vad barnet berättar. I Stockholm finns Rädda Barnens centrum för barn och ungdomar i kris. De nås på telefon: 08-698 90 00. Det finns även hjälp för barn på Alla kvinnors hus i Stockholm, de har telefon 08-644 09 20. I vissa kommuner finns även kommunala samtalsmottagningar, kolla med din socialförvaltning. Du hittar även fler telefonnummer under ”NÄRA DIG” här på vår hemsida www.kvinnojour.com.

Du undrar om vårdnaden, jag antar att ni har gemensam vårdnad nu men att du funderar på att ansöka om enskild vårdnad. Det är en mycket svår fråga utan enkla svar. Det viktigaste är att sätta barnens bästa i centrum och inte föräldrarnas ”rätt” att träffa sina barn. Om det är så att man kan misstänka att din son inte far väl när han är hos sin pappa så bör detta uppmärksammas och socialtjänsten är skyldiga och kanske bör utreda detta. Har du haft någon kontakt med socialtjänstens barn och familjeavdelning tidigare? Man kan ringa och rådfråga dem.

Jag tycker att du kan prata med dagis om de har observerat något särskilt de dagarna han är hos sin pappa. Kanske kan man vara lite försiktig med att smutskasta och anklaga den andra partnern eftersom personalen kan få svårt att förhålla sig till det.

Jag hoppas att detta har varit till lite hjälp för dig. Om det är något du undrar över så får du gärna höra av dig till oss igen.

Vänliga hälsningar

Elin