Hej Kvinnojouren

Fråga från: brummelisa
,
25

Frågan ställdes: 2011-03-28

Hej. Jag har en vän som vars sambo misshandlar henne både psykiskt och fysiskt, allmänt är en väldigt obehaglig typ. Hon är förkrossad någon dag, sedan är allt normalt mellan dom igen. Jag har i över 1 år försökt stötta och finnas där för henne, lyssnat på henne när hon behövt prata och försökt få henne att inse att hon inte kan leva sådär. Jag orkar inte mer längre! Jag älskar min vän, men jag mår dåligt av detta och blir frustrerad över att hon förlåter honom om och om igen. Jag har ju egna personliga problem att stångas med och minst varannan (oftast oftare) vecka så händer det något som gör att jag får sitta timtals och försöka trösta min vän.
Finns det något man kan göra rent praktiskt? Jag kan ju inte anmäla honom, då jag aldrig sett han utföra detta med egna ögon, och hon skulle aldrig anmäla honom. Hur gör jag för att orka med, och inte vara en så urkass vän som inte ens längre orkar svara i telefon?

Svar

Hej! Vad bra att du kontaktat Mailjouren i den här svåra situationen. Det är väldigt starkt och fint av dig att stötta din väninna och finnas där för henne. Men som jag förstår det av ditt mail, blir hon misshandlad ofta och du får ägna timtal åt hennes situation, och kan inte heller prata om dina egna problem med henne, vilket gör er relation ensidig och svårhanterad. Många anhöriga och vänner till våldsutsatta kvinnor känner säkert igen sig i detta och i den frustration man känner över att ens väninna/släkting inte tycks göra något för att förändra sin situation. Du undrar om du kan göra något rent praktiskt och du frågar hur du ska orka vara ett stöd för henne.

 

Kvinnor som vänder sig till kvinnojourerna har ibland gjort flera försök att bryta upp, det kan vara en lång och svår process att ta sig ur en relation där man misshandlats och hotats psykiskt och fysiskt. Kvinnan hoppas ofta att hennes kärlek till mannen ska få honom att ändra sig. Kvinnorna kämpar för att relationen ska bli bra, de tar mycket ansvar och vill inte ge upp. Sorgligt nog är vår erfarenhet att män som slår kvinnor trappar upp våldet med tiden. Det brukar komma oftare och blir grövre. Cirka 17 kvinnor dödas varje år av en man de har eller har haft en relation med. Ännu fler kvinnor får svåra fysiska och psykiska skador av de brott de har utsatts för. Många kvinnor isoleras från sina anhöriga och vänner och har därför svårt att få praktisk hjälp i en nödsituation. Många kvinnor stannar för att de inte har någonstans att ta vägen. När hon inte har möjlighet att snabbt ta sig från mannen kan det vara bäst för henne att huka sig och försöka att bli vän med mannen igen.

För att få mod och praktiska möjligheter att lämna mannen, kan hon behöva ett kraftfullt stöd, både av vänner, anhöriga, arbetskamrater, kvinnojouren och myndigheter. Det kan vara bra att upprätta en plan för vart hon kan ta vägen när mannen blir våldsam (till kvinnojouren, till anhörig eller vän). Det kan vara stärkande för henne att veta att det finns utvägar.

 

För att du ska orka vara ett stöd i fortsättningen, kan du behöva stöd för egen del. Jag rekommenderar att du kontaktar din lokala kvinnojour eller Kvinnofridslinjen för att få råd. När du själv har pratat med kvinnojouren, kan det också vara lättare att rekommendera din väninna att prata med den eller med Kvinnofridslinjen, telefon 020-50 50 50. Den senare är öppen dygnet runt, kostnadsfri och har fördelen att samtalen inte syns på telefonräkningen. Se också www.kvinnofridslinjen.se.

Du skulle kunna förklara för henne att det inte handlar om att anmäla hennes sambo, utan bara ge henne möjlighet att prata med en jourkvinna som förstår vad hon är utsatt för och som kan ge henne goda råd om hur hon kan skydda sig. Kvinnojouren kan ge stöd i processen och ofta erbjuda praktiskt hjälp, som skyddat boende, om det behövs. Närmaste lokala kvinnojour hittar du i listan ”Hjälp finns nära dig” på vår hemsida. Det kan också sägas att det är socialtjänsten som har det yttersta ansvaret för att hjälpa en våldsutsatt kvinna som vill förändra sitt liv (ekonomi, boende, samtalsstöd).

Om du är rädd att din väninna är i livsfara eller blir allvarligt skadad, tycker jag inte att du ska tveka att ringa 112.

Du kan också börja att anteckna och datera vad din väninna berättar. Om hon senare vill polisanmäla sin sambo, kan de dagboksanteckningarna ha bevisvärde i domstol.

Jag hoppas mina råd kan vara till nytta. Du och din väninna är givetvis välkomna att höra av er till Mailjouren igen om ni vill.

Med vänliga hälsningar

Karima