Hej Kvinnojouren

Fråga från: anna
,
21

Frågan ställdes: 2011-06-14
min sambo har alla varningstecken och det har aldrig skett någon direkt fysisk misshandel, endast indirekt. dvs; dörrar, väggar, kastat tidningar o dylikt på mig. humöret går upp och ner och jag har lärt mig och gotthel hjärtat in i rollen som "det" i vårt förhållande. Men så fort jag fått smak på ett mer socialt liv eller annat avskyvärt enligt honom då. Så är han där fort och drar mig tillbaka. På sista tiden ett intervall på ca ett halvår nu så har jag trotsat hans kontroll behov och jag har fått smaka på hans reaktion därefter. Jag har dvs försökt att leva ett "normalt" liv, vilket jag lyckats bra med under skoltid där jag tillbringade all min tid jag kunde. Vi har varit tillsammans i snart 8 år och har en dotter på två år. Jag har märkt att hon börjar bli medveten om vad som händer i omgivningen vilket tär på mig. Därför är jag i valet och kvalet att skada hela min omgivning genom att lämna honom. känns inte som att jag kan det, får det. min dotter kommer att ta mest skada, eller gör hon det som mest nu? jag känner mig så usel. hur kunde jag låta detta ske?

Svar

Hej! Tack för ditt mail. Klokt att du vänder dig utåt för att hitta förslag på vad du kan göra. Du utsätts för trakasserier och hot om våld i din relation. Att slå i dörrar och väggar och kasta saker kan vara en maktdemonstration, som visar vilket våld som kan hända dig om du trotsar hans vilja. Det han håller på med är inte okej. Det kan polisanmälas, om du vill. Jag tolkar ditt mail som att du funderar på att lämna honom, och du har försökt, men han övertalar dig att gå tillbaka. Du känner dig osäker på vilken skada du åstadkommer om du bryter dig loss.

Kvinnojourens erfarenhet är att många tjejer och kvinnor stannar hos män, som kontrollerar, trakasserar och visar dåligt humör, i hopp om att kärleken ska förändra honom till den han en gång var. Sorgligt nog är vår erfarenhet att det i stället kan bli värre. Det brukar finnas mycket kraft och energi från hans sida. Många kvinnor förlorar sin egen vilja och blir alldeles nedbrutna. Barnen påverkas också negativt. De ser och hör mer än vad man tror. Sådana här utbrott som du beskriver kan vara oerhört skrämmande för barn, rent av skadliga.

När man lever i en komplicerad relation och står inför att välja hur man vill ha det i sitt liv, kan det vara stärkande att bolla sina tankar med någon som förstår vad det handlar om. Om det skulle bli frågan om en separation mot hans vilja kan det behövas stöttning av anhöriga, vänner, myndigheter och kvinnojouren.

Du kan ringa till Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. Erfarna kuratorer lyssnar och ger råd, dygnet runt. Se även www.kvinnofridslinjen.se. Du kan även kontakta din närmaste kvinnojour. Se under ”Hitta en jour nära dig”. Jourkvinnorna är vana att prata om sådana här relationer och kan troligen vara ett gott stöd. Om din sambo skulle bli hotfull och våldsam, kan kvinnojouren eventuellt erbjuda dig och barnet ett akut boende. Du kan även vända dig till socialtjänsten (vårdnadsfrågor, ekonomi, boende, samtalsstöd). Du har rätt att söka all hjälp för att förändra dina livsvillkor. Lita på din magkänsla. Tänk på att du ses som en ansvarstagande och mogen mamma när du vill att ditt barn ska växa upp i lugn och ro.

Jag hoppas nu att du hittar hyggliga människor att utbyta tankar med. Du får gärna skriva igen.

Med vänlig hälsning från Ulla