Hej Kvinnojouren

Fråga från: Karin
,
46

Frågan ställdes: 2012-01-22
Hej! Skulle behöva ett svar på en fråga som känns väldigt fånig. Efter min skilsmässa träffade jag på en underbar man. Han var snäll, rolig och gullig mot mina två minderåriga barn. Ganska snart flyttade han hem till mig. Det var himmelriket! Till en början. Men snart började han styra mig, inte för att jag var medveten om det förrän nu i efterhand. Men han ställde krav: jag fick inte handla vilken mat jag ville, han ville inte träffa mina vänner men jag skulle träffa hans, han började ställa krav på mina barn, de fick inte följa med ut och promenera, och om de ändå gjorde det blev han arg och gick i förväg utan att prata med mig på flera timmar efteråt eftersom han påstod att jag föredrog dem framför honom, han krävde att jag skulle passa tider men själv gjorde han det inte. Osv. Till slut blev det för mycket. Jag är stolt över att jag faktiskt insåg problemet och slängde ut honom. Men nu kommer det konstiga. Trots att jag vet hur dåligt jag mådde, hur nedtryckt jag kände mig, hur illa mina barn for - så kan jag ibland sakna den här mannen. Jag tänker på honom och längtar efter honom. Det är som att alla dåliga sidor hos honom bara suddas ut. Jag minns bara hur gullig och rolig han var. Det här låter väl inte klokt? Jag vet hur illa han gjorde mig, och ändå tänker jag med sorg i hjärtat på honom. Är nästan rädd jag skulle kunna ta tillbaka honom om han skulle kontakta mig igen. Är det nåt fel på mig? Vad ska jag göra för att komma över det här? Mår så dåligt ibland.

Svar

Hej! Klokt att du vänder dig utåt för att bolla dina tankar.

Utifrån ditt mail kan jag förstå att du varit utsatt för psykisk misshandel. Du fick nog och avbröt förhållandet. Du kan ibland känna saknad och är rädd att du skulle kunna gå tillbaka till honom. Du undrar om det är något fel på dig och du frågar vad du kan göra för att komma över den här relationen.

Det var oerhört starkt av dig att du insåg problemet och avbröt förhållandet. Du tog ditt ansvar både för dig själv och barnen. Det var bra att du reagerade så kraftfullt. Men det är som du skriver, man ska också komma över att relationen är slut.

Kvinnojourens erfarenhet är att många kvinnor som levt i destruktiva förhållanden har dubbla minnen som motsäger varandra. I sådana här förhållanden är det vanligt att mannen växlar mellan förtryck och värme och förklarar sina krav utifrån sin stora kärlek till henne. Kvinnan strävar ofta efter att försöka förstå mannen och engagerar sig djupt känslomässigt för att förhållandet ska bli bra. Det kan ibland ta lång tid för kvinnan att förstå och acceptera att mannen är som han är, att man blivit lurad på kärlek, att man varit utsatt för övergrepp/förtryck.  Det kan liknas vid en sorgeprocess.

Det är inget fel på dig. Det är vanligt att kvinnor har sådana här ambivalenta tankar om den före detta mannen. Det är helt normalt att man, kanske omedvetet, strävar efter att komma ihåg de goda minnen man har. Det är troligen en naturlig process att man försöker släppa de tunga och svåra minnen man bär på.

För att komma över en sådan här relation kan man ibland behöva hjälp att bearbeta sin sorg och de tankar man har. I den större staden i din närhet finns ett kriscentrum för kvinnor som du kan vända dig till. De erbjuder samtalsstöd och krisbearbetning. Om du vill prata med förstående människor kan du också vända dig till din närmaste kvinnojour. Du finner kontaktuppgifter under ”Hitta en jour nära dig”. Du kan även ringa till Kvinnofridslinjen 020-505050. Erfarna kuratorer lyssnar och ger råd. De kan även hänvisa dig till passande samtalspartner i din närhet.

Jag hoppas nu att du finner bra samtalskontakter. Det finns gott hopp om en positiv framtid. Du får gärna skriva igen.

Med vänlig hälsning från Ulla