Hej Kvinnojouren

Fråga från: sams
,
44

Frågan ställdes: 2012-01-28
Hart varit gift 10 år, har två barn (5 år och 8 må) och jag älskar min man, han är en bra människa. Vi har haft problem med vår ekonomi mest på grund av honom, jag har jobb, han får inga inkomster. De senaste två år har jag tappat respekt för honom för att han inte tar ansvar; jag gör allt hemma, ta hand om barnen, betala räkningar, laggar mat, städar, tvättar, m.m. Han sitter kopplad på internet och "jobbar" och när jag frågar vad han jobbar med blir det bråk. Han kan inte ens berätta vilka planer han har för framtiden. Kan aldrig prata med honom om ekonomin eller jobb för då blir han arg. Vi har alltid haft heta diskussioner då båda två har starka karaktärer men idag krävde jag svar på hur vi ska lösa vår eknomi då drog han mig genom hela huset och slog mig i kinden. Jag är en stark kvinna som inte tänker låta mig skrämmas men nu tänker jag att han passerade gränsen, om han slår mig en gång säkert att han kommer att göra det i framtiden igen. Jag visade inte att jag var rädd alls efter att han slog mig, jag grät inte och gjorde tydlig för honom att jag inte är rädd även om han slår mig.Vad ska jag göra nu? ... Vem ska jag kontakta? familjerätten? - Jag är mest rädd för min ekonomi, jag kommer inte att klara betala alla räkningar (vi har stora lån i mitt namn) med min inkomst som föräldraledig då min dotter är inte än ett år gammal. Han tar aldrig ansvaret och om vi ska dela vårdnad av barnen skulle jag föredrar att han får allt föräldrapenning då behöver barnen inte lyda av det. Jag har ett jobb att gå tillbaka till för att försörja mig.Emotionellt är jag osäker, ska jag be honom att flytta? Ska jag flytta och lämna båda barnen med honom (han är en bra föräldrar) ... jag vill inte skiljas men har svårt att tänka mig leva med honom som om ingenting har hänt. Han passerade gränsen, vi är båda utbildade och över 40 dock ingen ursäkt att man inte vetl riktigt vad man gör. Han har också erfarenhet av en tidigare äktenskap. Tack för hjälpen på förhand,

Svar

Hej, det låter av ditt mail som att du inte vet riktigt vad du vill göra eller hur du vill ha det framöver. För att komma vidare med det kan det vara bra att ha någon att prata med, någon som är kunnig i frågorna och inte känslomässigt involverad med dig och din familj. Många kommuner erbjuder familjerådgivning, titta på din kommuns hemsida, och dit kan man vända sig tillsammans eller på egen hand.

Du är också varmt välkommen att kontakta din lokala kvinnojour för att få ett personligt samtalsstöd (vi över Mailjouren svarar bara på mail), kontaktvägar finns på vår hemsida eller via Kvinnofridslinjen (020-50 50 50) dit du också kan ringa och prata.

När du väl kommit fram till vad du vill göra så beror det ju på vad du väljer, om du vill separera så kan ni antingen komma överens på egen hand eller så kan du vända dig till Familjerätten för samarbetssamtal. Du kan också vända dig till Socialtjänsten och prata med dem om din situation, de kan ge ett bra stöd också.

Oavsett om du väljer att separera eller inte så tycker jag att du är klok som inte tänker fortsätta som att inget har hänt när han utsatte dig för våld (drog dig genom huset och slog dig, vilket är handlingar som kan polisanmälas, om du vill)). Att låtsas som ingenting är inte en lösning. När han utsätter dig för våld så utsätter han också era barn, barn uppfattar mycket mer än vi vuxna vill tro och mår mycket dåligt i den här situationen. Involvera andra, ta en kontakt med någon av ovanstående och prata om allt som hänt. Ta ett steg i taget och känn efter vad du behöver göra.

Du får gärna skriva till oss igen också, vänliga hälsningar Susanne