Hej Kvinnojouren

Fråga från: Malin
,
28

Frågan ställdes: 2013-04-03
Jag känner mig hjärntvättad! Jag har inte varit lycklig på 3 år. Han säger att allt blir bra bara vi kommer härifrån men jag tror honom inte. Jag kan inte lita på honom längre. Men jag älskar honom...eller så tror jag bara det. Jag vet ingenting längre. Jag får knappt träffa min familj. Inte så att han fysiskt hindrar mig. Jag kan inte förklara rätt. Jag har inga vänner kvar utom en och han blir jättearg om jag pratar med henne om oss. Själv så öser han ur sig falska saker till sin familj. Saker som inte ens hänt. Dom hatar mig och jag vet inte varför. Min mamma tycker att jag överdriver när jag försökt berätta hur han är. Hon säger att det gör väl inget om han slår sönder saker så länge det inte är dina saker. Jag har bett honom att vi borde gå och prata med någon och få lära oss att kommunicera med varandra men han säger att terapeuter osv inte kan göra nånting. Jag har hotat med att lämna honom men då går nånting sönder. Inte bara då förresten. Det var längesen han slog sönder nånting nu men han har blivit sådär arg. Han får en galen blick och det är som att han inte ser mig. Han skyller på att han alltid varit så och att han haft en dålig uppväxt. Att jag bara vill ändra på honom. Det är väl klart att jag inte vill ha någon med det där beteendet. Våga inte hota med att lämna längre. Sist gjorde han illa hunden och jag är rädd att det är min tur nästan gång. Vill inte vara rädd och ha detta evigt långa dåliga samvete för jag vet inte vad. Ålder: 28

Svar

Hej

 

 

 

Bra att du vänder dig utåt för att kunna få stöd i din situation. 

 

 

 

Du beskriver hur han slår sönder saker, baktalar dig, inte låter dig ha vänner och vill styra vad du pratar om när du är med den vän du har. Han har också gjort illa hunden. Du får knappt träffa din familj och ljuger om dig inför sin familj för att dom inte ska tycka om dig.

 

 

 

Det du beskriver i ditt brev tolkar jag som att du utsätts för psykisk misshandel och att du dessutom är rädd att du ska bli slagen. Han lägger skulden på dig genom att säga att du inte ska ändra på honom. Men det är inte OK att behandla en annan människa som han gör. Även om man haft det svårt när man var liten. Du skriver också att du föreslagit att ni ska gå tillsammans och prata med någon för att kunna kommunicera bättre. Kvinnojourernas erfarenhet är att det är svårt att ändra på någon som har inställningen att inget går att ändra på. Men ett mönster som vi ofta ser är att den som utsätts för psykisk misshandel aldrig kan ändra på sig tillräckligt mycket, förövaren hittar alltid nya saker att klaga på.

 

 

 

Jag råder dig att söka stöd för egen del, utan honom. Du kan kontakta en kvinnojour för att kunna prata med någon och få veta mera om hur psykisk misshandel kan fungera.Vi inom kvinnojoursrörelsen har träffat många som har en liknande situation som du och du beskriver ett vanligt beteende. Kontaktuppgifter till kvinnojourer finns på vår hemsida, www.kvinnojouren.se, under rubriken "Hitta en jour nära dig".

 

 

 

Du kan också ringa Kvinnofridslinjen, där svarar socionomer och sjuksköterskor dygnet runt. De ger stöd och råd om vart du kan vända dig, de går bra att ringa dem bara för att prata också.

 

 

 

Hör gärna av dig igen.

 

 

 

Vänliga hälsningar

 

Pernilla