Hej Kvinnojouren

Fråga från: Anonym

Frågan ställdes: 2013-05-03
Jag lever olyckligt i ett förhållande sedan tre år tillbaka och jag har tänkt/försökt att lämna min sambo några gånger men aldrig drivit igenom saken men nu har jag bestämt mig för att flytta för att vårt förhållande kommer aldrig att bli bättre och dessutom så tål inte min familj honom och vill inte träffa honom efter ett bråk som hände för snart tre år sedan. Vi har en gemensam dotter som snart fyller två år och en bebis i magen som väntas titta ut i höst. Min undran är nu vad som kommer att hända med barnen när jag flyttar…vår dotter kommer vi ju att ha varann vecka för vi har gemensam vårdnad om henne. Men vad kommer att hända med bebisen om jag flyttar ut när den bara är några månader gammal? Vi kommer att skriva papper på gemensam vårdnad men det är ju jag som kommer att vara mammaledig och förhoppningsvis amma denna lille… Saken är också att min sambo inte är stabil och har fysiskt misshandlat mig och försökt att hjärntvättat mig…tack och lov så har han aldrig skadat mig eller dotter men han har bankat sig själv några gånger i väggen (en gång med vår flicka i famnen som då var ett spädbarn) och tagit en kökskniv till sin hals. Vidare så har han sagt att tänker bege självmord om jag lämnar honom varpå jag frågade honom hur han tänkte göra det och det svarade han inte på så det kändes som ett tomt hot. Dessutom så tvingade han mig (när jag var höggravid) att välja mellan honom och min pappa. Jag valde då att bryta kontakten med min pappa för att för stunden få lite lugn och ro där hemma med tanke på förlossningen…jag tog dock upp kontakten igen med min pappa efter ett halvår men min sambo ville inte att han skulle få träffa vår dotter så jag fick i början smyga med/hålla hemligt så att min pappa fick träffa sitt barnbarn i alla fall. Den situationen har dock blivit bättre då min sambo något år sen gick med på att jag och vår dotter ibland kör och hälsar på mina föräldrar. Tacksam för svar och råd!

Svar

Hej! Du är klok som vänder dig till utomstående för att få råd.

Du skriver att du har levt med pappan till dina barn under tre års tid och att han under ert förhållande har misshandlat dig fysiskt och psykiskt. Du berättar också att han har försökt att skada kontakten mellan dig och dina föräldrar och han har hotat med att begå självmord om du lämnar honom. Du har nu kommit till punkten då du har bestämt dig för att bryta med honom. Detta är starkt gjort av dig. Ingen ska behöva leva under sådana omständigheter som du beskriver.

Jag tolkar det som att ni har pratat om separationen och att din före detta man är med på detta och att ni ska ha delad vårdnad. Detta är positivt då det kan underlätta separationen. Att du ammar bebisen kommer tas hänsyn till vid utredningen om umgänge och din före detta man kommer antagligen träffa bebisen tillsammans med dig då han inte kommer kunna ha bebisen ensam under en längre tid.

Anser du dock att det är olämpligt att ni har delad vårdnad och att det finns en hotbild om barnen bor hos pappan, bör du ansöka om ensam vårdnad. Barnens bästa ska alltid vara prioriterat i vårdnadsutredningar och förekommer det en hotbild gentemot barnen ska detta utredas och tas stor hänsyn till.

Du får gärna skriva hit igen om du vill!

Med vänliga hälsningar,

Emma