Hej Kvinnojouren

Fråga från: Eva

Frågan ställdes: 2013-05-27
Hej Kvinnojouren Vill både ställa en fråga och skapa en debatt...Skall försöka vara kortfattad. När jag var ganska ung träffade jag mannen som jag gifte mig med och levde med i 10 år. Åren var turbulenta och jag levde i både psykisk och fysisk misshandel. Man kan säga att de sista åren var ett rent helvete och jag var helt trasig som människa och mamma till vår gemensamma dotter. Innan jag träffat den här mannen hade jag en insatslägenhet som fick en vattenskada vilket ledde till att ett av lånen blev kvar hos mig. Han vägrade låta mig betala detta under åren som vi levde tillsammans med hot om att sluta jobba. Jag försökte skilja mig en gång, men separationen varade ungefär 3 mån eftersom han blev inlagd på psyk. han lovade återigen att han skulle bättra sig osv och i mitt skick som jag var då, trodde jag på honom. Några år senare hände det som inte får hända och som inte händer så ofta...Jag försvarade mig och högg mannen med ett stick, vilket resulterade i att han senare avled. Jag fick 7 års fängelse för dråp. Under min tid på fängelset växte jag tillbaka som människa och kunde inte förstå de andra fångarna riktigt. Jag hade redan suttit inne i 10 år och tyckte att detta fängelset var bättre. Jag arbetade i ett tidigt stadium med att ordna med boende, arbete mm för min frigivning. Problemet var ju skulderna, för min man hade ju stått på alla avtal, så även lägenheten. Men med en enorm kamp, hjälp och ärlighet lyckades jag både med att skaffa en lägenhet och jobb dagen efter jag kom ut på min fotboja. När jag hade fått en stabil ekonomi och tillsvidareanställning sökte jag skuldsanering. Jag var jätteglad när den inledande skuldsaneringen blev godkänd. Äntligen skulle jag få göra rätt för mig ekonomiskt också. Någon månad senare kom slaget i ansiktet. Brottsoffermyndigheten vägrade mig detta för skadeståndet (som dessutom inte ens var 10 % av de andra skulderna) Jag tänkte att det enda jag kan göra är att överklaga och kände mig ändå rätt säker på att jag skulle få rätt... Men icke! Jag har överklagat hela vägen ända upp i högsta Domstolen i en process som tagit över 3 år. Skälet till att jag inte får skuldsanering är för dråpet på min man. Jag har i brev berättat om hur och varför det blev så, inte för att det på något sätt skall få mig mindre ansvarig. Men jag har ändå suttit av mitt straff och sedan bara gjort rätt för mig och min dotter. Att inte kunna få göra rätt för sig ekonomiskt blir ju som om han fortfarande hindrar mig. Så nu till mina frågor...Arbetar ni något med kvinnor som inte orkat mer och kanske hamnat i liknande situation? Och om ni gör det vilket samarbete har ni i sådana fall med skuldsaneringsteamet gällande detta? Pratar ni med Brottsoffermyndigheten omvänt? I mitt fall är jag ju både offer och förövare... Med vänlig hälsning: Eva

Svar

Hej!

Du skriver att du under en längre period var gift med en man som misshandlade dig fysiskt och psykiskt och att du en dag försvarade dig mot honom på ett sätt som ledde till att han senare avled. Du skriver även att du har avtjänat det straff du dömdes till, men att du nu blir nekad skuldsanering på grund av vad som skedde.
Då mailjourens huvudsakliga arbete är att ge råd och vägledning för personer som är utsatta för våld i nära relationer och som behöver hjälp att ta sig ur detta, och då de "fysiska" kvinnojourerna har liknande uppgifter med tillägg att man ofta huserar kvinnor och barn på skyddade boenden, så stöter vi inte ofta på den situation du beskriver. Alltså att man har kontakt med kvinnor efter att hotbilden är borta. Man kan maila och ringa för att få stöd, även efter att man har varit utsatt för våld i nära relationer, men oftast är det de som bor på de skyddade boendena som man hjälper mer konkret, med diverse kontakter (polis, advokat, skuldsaneringsbehov osv...), och de som bor där är alltså i behov av skydd på grund av hot. Har en kvinna begått ett brott och det fortfarande finns en hotbild efter att hon har avtjänat sitt straff ser vi främst till vad kvinnan har för behov och erbjuder henne skyddat boende och stöd vid till exempel processen för skuldsaneringsansökan. Såvida det inte är andra faktorer som gör att det inte passar för henne att bo på en kvinnojour, detta gäller alla som ansöker om plats.

Tyvärr har jag inget bättre svar att ge dig på dina frågor.

Med vänliga hälsningar,

Emma

Kategori: Övriga frågor