Hej Kvinnojouren

Fråga från: Aaa

Frågan ställdes: 2013-10-24

Jag bor idag med min sambo och våra 3 gemensamma barn.  Vi har vart tillsammans i 13 år, vi träffades unga. Redan i början av vårat förhållande så visade han tecken på  kontrollbehov. Han förbjöd mig ganska snabbt att sluta umgås med dom vännerna jag hade och sa att dom inte var bra för mig, att dom inte var riktiga vänner. En av dessa vänner var min bästa vän sedan vi var små barn. Han skulle hela tiden ha koll på vad jag var vem jag var med även om jag var ute med mamma. Han ställde testfrågor förhörde mig nästan.

Åren gick och min mamma och pappa märkte ganska snabbt att jag ändrades. Jag dom tidigare hade självförtroende många vänner var framåt, var nu en tillbaka dragen, kunde inte åka buss själv tyckte inte att jag dög till nåt. Han fick mig att vända mig imot min egen familj ett tag där jag flytta hem till hans etta när jag bara var 16 år. Åren gick och det blev bättre eller så blev jag van och levde i en vardag. Vi fick barn efter barn efter barn. Vi flytta tillsammans till ett radhus när jag vänta vårat andra barn. Under denna tid så har de varit mycket bråk. Han och jag är så olika på allt. Hur vi är mot barnen vad vi tycker om och inte tycker om. Vi har inget gemensamt förutom att vi har 3 barn ihop. Jag anser att han hård mot barnen.
Han alltid älskat att sitta framför datorn vilket jag trodde skulle försvinna när vi fick barn, men inte. Det är jag som tar hand om barnen hjälper dom med läxor går på alla föräldramöten, lagar mat, tvättar, städar och på de jobbar heltid. Han jobbar också heltid men efter jobbet hämtar han mig på jobbet, vi åker till dagis eller skolan jag går ALLTID in och hämtar. Han släpper av mig och barnen hemma och åker sedan och handlar. Sen kommer han hem släpper kassorna innanför dörren och skriker på mig eller barnen att plocka upp varorna. Sen gör han iordning nåt åt sig själv för att äta och tar med sig till datorn där han sen sitter fram till 3 på natten.

Vissa dagar är han iväg direkt efter jobbet på bandy eller styrketränning. Men sen när han kommer hem efter de är de bara datorn som gäller.  
Ska tillägga här också att vi inte kysst varandra på säkert 9 år. Om vi ska göra nåt på jobbet som en afterwork eller julfest eller vad som
helst. Så kan jag glömma att vara med. Det är en sån jobbig och hemsk  procedur jag måste gå igenom. De ska bråkas i 2 mån före det ska tryckas ner eller köpa bort mig från att gå på festen. Om du hoppar festen så åker du och jag och barnen och köper kläder till dig eller du får
beställa nåt. När jag väl har lyckats att få gå så är det förhållningsorder han ska hämta mig och alltid en tid som 23:00. Om jag inte är i tid så ska jag straffas. Inge misshandel eller så utan saker han ska köpa eller få göra på mig eller saker jag lär ställa upp på som jag egentligen inte vill.
Och sen finns det mer och mer och mer.....

Saken är den att jag har försökt att lämna han i många år och nu gör jag ett nytt försök. Det som händer är att jag säger att de inte funkar mellan oss och vad jag anser är fel. Jag har förklarat för han många gånger att jag behöver vara fri och slippa detta kontrollbehoven. Ska tillägga också att jag inte har några pengar. Utan lönen jag får måste jag sätta över på hans konto då han  sköter räkningar och handlingen och jag måste be om pengar och berätta vad jag ska ha dom till. Och få snackar vi 50-100 kr vill jag ha mer måste jag oftast komma överens om nåt med han. Tex.. får jag 300 kr så sa han få köpa en datapryl för 1000 kr. Eller så är de nå sexuellt jag lär ställa upp på. Ska påpeka att detta är vardag för mig så har jag levt sen vi träffades. I alla fall när jag nämner att jag vill lämna han så påstår han att jag är dum i huvudet och inte bryr mig om barnen som vill utsätta dom för separation. Jag känner att om jag lämnar han så mår jag bättre och mår jag bättre så mår dom bättre. Nu vet jag att 2 av våra barn önskar att pappa flyttar.I alla fall så har detta hänt vid flera tillfällen men jag lyckas aldrig. Han söker ingen ny lägenhet utan fortsätter sitta vid datorn och spela. Jag är på och han svarar att om han ska flytta så kommer de ta tid. Han tar inte vilken lägenhet som helst och försöker verkligen dra ut på tiden och under denna tid är han så så elak han verkligen trycker ner mig. Jag är dum i huvudet som inte fattar vad jag miste om. Jag är så jävla ful och kommer aldrig hitta en annan för de är ingen som vill ha mig o.s.v. Han pratar även till barnen och berättar vilken jävla mamma dom har som
vill bryta familjen och skrämmer barnen med att dom kommer bli mobbad i skolan om separerar. Han pratar inte med mig och är elak och spydig.
Han manipulerar mig så mycket att jag till slut tror att felet ligger hos mig och oftast har jag blivit så sårad av hans beteende att jag till slut efter
en månad ger en ny chans. Inte vet jag om han satt de i system att sega med att söka lägenhet för att kunna trycka ner mig så mycket som möjligt för han vet att jag inte orkar vara stark.

Nu har jag sagt de igen men vill att han ska flytta direkt så han inte har möjligheten att vara elak. Jag kan inte flytta till mina föräldrar under
tiden eller nån annan vän då jag måste ta hand om barnen plus att han skulle hämta mig eller skämma ut mig och barnen. Har testat för och då
går han mig att komma tillbaka och säger att han sover borta. Sen när jag är hemma så vill han diskutera och vara jätte snäll och sitta å säga
att han är dum och ham vet att han borde hjälpa till hemma mmm.... Oftast gick jag på de där varje gång och tyckte synd om han. Men de vara i
max en vecka varje gång sen var vi tillbaka på ruta ett.

Han hotar hela tiden med att han kommer hitta en ung tjej direkt som kommer bli styvmamma till barnen.

Vart kan jag vända mig eller vad finns det för hjälp för mig och barnen att få för att undvika bo ihop med han under tiden han hittar en lägenhet?
Jag vill inte säga upp vårat radhus då barnen trivs här och har nära till skolan.Snälla hjälp jag vill verkligen inte slösa en enda månad till på detta förhållande. Har slösat massa år.
 
 

Svar

Hej! Klokt att du vänder dig utåt för att hitta lösningar. Du berättar att din sambo har kontrollerat dig, förbjudit dig att ha kontakt med dina vänner, förhört dig om du träffat någon eller har pratat med din mamma, fick dig att vända dig emot din egen familj, han varit hård mot barnen, inte varit delaktig i arbetet runt barnen, har hämtat dig från jobbet och skött inköpen och därefter har du fått ta hand om hushållet och barnen, medan han ägnat sig åt datorn, bandyn eller styrketräningen. Dessutom lägger han beslag på din lön. Du får böna och be om pengar och köpslå och ibland ställa upp något sexuellt för att kunna få pengar till något. Du har försökt att få honom att flytta många gånger, men då blir han elak, påstår att barnen ska bli mobbade, uttalar sig nedvärderande mot dig inför barnen. Du jobbar heltid, sköter hem och barn, går på föräldramöten, får inte gå på arbetsfester utan att det blir bråk och krav, har blivit tillbakadragen, han manipulerar dig att tro att det är fel på dig. När du tidigare försökt att separera har han blivit elak eller omvänt snäll, men struntat i att söka lägenhet och efter någon månad har du gått med på att ge honom en ny chans. Nu vill du inte längre slösa någon tid på detta förhållande. Du undrar vart du kan vända dig för att få hjälp.

Kvinnojourens erfarenhet är att många män gör allt vad de kan för att förhindra en separation. Det är hur vanligt som helst att de säger sig vilja gå med på hennes krav, men inte gör ett dugg för att skaffa en egen bostad eller medverka på något sätt. Istället kan de börja hota med att allt möjligt kan hända med barnen, att de ska ställa till med ett helvete för henne och att hon kommer att bli alldeles ensam. Vår erfarenhet är att det finns gott hopp om ett mycket bättre liv utan en man som trakasserar, kränker, sårar, isolerar, misstror, kontrollerar och vill bestämma om än det ena och än det andra. Utifrån ditt mail kan du vara utsatt för ekonomisk, psykisk och sexuell misshandel.

Verkligen bra att du tagit ett beslut om förändring. Det är starkt gjort. Du har redan tagit första steget. Det är positivt att du vill förändra livet för dig och dina barn, två av dem har ju också sagt att de vill att pappa flyttar.   

Ja, hur kan du gå vidare. Du har många gånger väntat på att han ska söka en ny bostad. Du vill helst inte säga upp radhuset där barnen trivs så bra. Tyvärr är vår erfarenhet att en man som vill slippa en separation, han hänger sig envist kvar, han är skriven där, ingen kan köra bort honom. Det är vanligt att mannen säger nej till flyttning. En lösning kan då vara att kvinnan säger upp sin del av hyreskontraktet och söker en ny bostad. Många kvinnor gör så.

Jag tror att du kan behöva stöd av många, kanske ett litet nätverk av arbetskamrater, vänner och anhöriga som du har förtroende för, plus någon på kvinnojouren och/eller en kurator på vårdcentralen t ex. Våga berätta om de kränkningar som du utsätts för och våga be om stöttning. Du har rätt att berätta och du har rätt att be om hjälp. Du är i en svår situation. Det kan vara bra att bolla sina tankar med förstående personer innan man tar ställning till praktiska åtgärder. Du kan även vända dig till socialtjänsten, du har rätt att få hjälp att komma ur relationen (ekonomi, ny bostad, samtalsstöd). Barnen mår inte bra att se en förälder kränkas, det kan vara skadligt i längden. Socialtjänstens familjerätt kan hjälpa till att upprätta ett avtal om vårdnad, boende och umgänge, när det gäller barnen. Det är bra om du kan ha kvinnojouren vid din sida vid kontakter med socialtjänsten. Telefonnummer till kvinnojouren finner du under ”Hitta en jour nära dig”. Du kan även ringa till Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. Erfarna kuratorer lyssnar och ger råd. Samtalet är avgiftsfritt och syns inte på telefonräkningen. Det kan kännas bra att lätta sitt hjärta.

Du skriver att du inte kan flytta till dina föräldrar för då kommer mannen och hämtar dig eller skämmer ut dig och barnen. Jag tror att när du verkligen bestämt dig för en separation, kan han inte hämta dig, för jag hoppas att du kontaktar polisen om mannen är alltför efterhängsen. Våga göra motstånd mot honom. Du har inget att skämmas över, ansvaret och skulden för hans miserabla uppförande vilar helt på honom. Tyvärr kan hans uppförande bli värre och värre.

Jag hoppas nu att du finner bra samtalspartner och att du får ny kraft och styrka. Det finns gott hopp om en positiv framtid. Du får gärna skriva igen.

Med vänlig hälsning från Ulla