Hej Kvinnojouren

Fråga från: sårad
,
29

Frågan ställdes: 2014-07-16

Jag är 29 år och nybliven mamma på en flicka på 4 månader. jag har tagit
hand om henne sen hon kom dygnet runt. med glädje givetvis. men ingen hjälp
alls. när hon var 10 veckor stack han i 2 veckor ovh vägrade prata med mig
eller komma hem. han va hos sina vänner och festade och spelade data spel.
jag var helt knäckt. mest för att jag känner mig sårbar och ensam när
jag blir lämnad med mitt barn och han bryr sig inte.

Han menade på att han visste inte om han hade känslor kvar för mig
eftersom han menar på att jag tjatat sönder allt. sen stack han.

men mina tjat är att jag vill ha hjälp. han har suttit på sin röv och
spelat dator sen vi kom hem från bb på nätterna. till idag har han aldrig
haft henne en natt. aldrig gått upp och gett henne mat. aldrig lagt henne.
aldrig varit med henne någonstanns. han har haft henne som längst i 3
timmar i sträck på 4 månader!!!!han har aldrog låtit mig få sova, om så
bara en timme. han har aldrig gått upp på morgonen med henne utan jag får
smyga ut med henne så han kan sova hur länge han vill.

jag sliter röven av mig dygnet runt för att hon ska få det bästa i livet
och han kommer och går som han vill.

efter 2 veckor kom han hem. och då skulle allt vara bra. jag fick inte prata
om det han palla inte lyssna på mig. men jag är extremt sårad.
så fort jag säger vad jag känner, blir lite irriterad för att jag inte
får någon hjälp blir han helt galen.

Han skriker hela tiden trots jag ber han säkert 10 gånger sluta skrika när
hon är här. men han säger jag gör han så här. jag började bråka.
han kallar mig fitta, hora,luder,äcklig, han vill ta livet av sig på grund
av mig. han hatar mig, jag är psykiskt sjuk osv.

när jag tillslut börjar gråta för allt han kallar mig och för att jag
ber han sluta så är det mitt fel. jag började bråka med honom. jag har
inte rätt till det. jag har inte rätt att tycka saker han inte anser
betyder nått.

när jag sen börjar gråta härmar han mitt gråt. han härmar mitt gråt
ljud. skrattar kan han också göra.
när jag säger detta funkar inte kan han ge mig tummen upp och svara mig
iskallt som att han hånar mig. lilla lilla du. okej. jag bryr mig inte ett
skit om dig. dra åt helvete. skrattar åt mig.

detta är mitt fel. han har rätt och bli så här. jag har gjort honom så
här. det är det ända jag får höra.

han säger att jag förstör hans relation till hans dotter.
han får mig att tro att detta är mitt fel.
sen när han inte orkar mer ska jag vara tysst.
om jag vill lösa det ska jag bara vara tyst och allt ska vara bra direkt.
eller så ska han sova några timmar och jag får inte väcka honom för jag
har gett honom migrän.

Jag blir galen. alla gånger han e så här mot mig och kallar mig allt skit
så blir jag mindre och mindre- jag har blivit svartsjuk. jag har blivit
hatisk mot mig själv. jag har börjat tvivla på mig själv.

han blockerar alla mina känslor. allt jag säger.
känns som han njuter av att bryta ner mig.

han gör inte fel. allt är mitt fel.

jag blir hotad av att han ska slå ihjäl mig, kommer slå in huvudet på
mig.
jag klarar inte mig ekonomiskt utan honom.
han är i kronofogden och idag när jag bad han gå sa han att jag ska akta
så han inte ringer dom o säger jag bor här så dom tar hälften.

han sa dessutom idag att han drar in pengar o jobbar och vafan gör du???

jag tar hand om vårt barn dygnet runt och får inte säga nått utan att
få höra hur dålig jag är. det är vad jag gör.

vet inte vad jag ska göra.

Hemkommun:
Ålder: 29

Svar

Hej!

Tack för ditt mejl. Vad bra att du skriver till oss. Såhär kan du ju inte fortsätta ha det. Jag förstår av ditt mejl att din dotters pappa inte engagerar sig i ert liv, spelar dataspel och festar istället för att ta hand om dig och er gemensamma dotter. Han kallar dig för skällsord, hotar med att ta livet av sig, säger att du är psykiskt sjuk. Han hotar dessutom med att slå ihjäl dig.

Som jag förstår det så verkar denna man ha problem. Han utsätter dig för en kränkande behandling som ingen människa förtjänar att bli utsatt för. Det är viktigt att du vet om att du har rätt att polisanmäla honom för dessa hot och kränkningar.

Du skriver att du har börjat tvivla på dig själv, du blir ”mindre och mindre”. Det är vanligt bland kvinnor som utsätts för olika typer av våld att de till slut börjar tvivla på sig själva. Men det finns inte något i detta som är ditt fel. Oavsett vad han säger och gör, så kan det aldrig bli ditt fel. Det är helt och hållet hans ansvar.

Jag tror att det är väldigt viktigt att du och din dotter kommer ifrån den här mannen. Både du och din dotter förtjänar en trygg, stabil tillvaro utan våld, hot och kränkningar. Jag vill varmt rekommendera dig att vända dig till en kvinnojour. Du hittar kontaktuppgifter på vår hemsida under rubriken ”Hitta en jour nära dig”. Där jobbar personal med erfarenhet av att möta kvinnor i liknande situationer som din. Du kan få stöd, samtal och rådgivning. De kan vara ett praktiskt stöd vid en polisanmälan. De kan också erbjuda dig skyddat boende för dig och din dotter. Vi brukar alltid rekommendera att kvinnan befinner sig i skyddat boende vid tillfället för polisanmälan. Det är för att man ska vara skyddad och säker.

Du kan också få rådgivning på telefon av professionella kuratorer på Kvinnofridslinjen: 020 50 50 50. Du kan ringa dygnet runt och du kan vara anonym.

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att kvinnor och barn inte far illa. Du kan därför också söka dig direkt dit och förklara din situation. Om du hellre vill, kan du istället ta en kontakt med kvinnojouren först. Det finns hjälp att få, både för bearbetning av dina erfarenheter samt ekonomisk hjälp.

Om du har vänner, grannar, familj, släkt som du har förtroende för, tveka inte att söka stöd hos dem. Våga berätta om din situation, det finns mycket stöd och hjälp att få.

Jag hoppas du fick några råd på vägen. Du får gärna skriva igen.

Bästa hälsningar,

Stephanie