Hej Kvinnojouren

Fråga från: rädd
,
27

Frågan ställdes: 2014-08-20

jag är så frustrerad. jag ser ingen väg ut. varje dag är full av kärlek
blandat med order, rädsla, måste vara lugn, måste lyssna. gör jag inte
det vet jag vad som händer. jag har blivit varnad förut och jag lyssnade
inte..så jag fick ett sår, ibland när blåmärken, ibland stryptag och en
massa annat,

ni skriver att man ska vända sig till kvinnojouren, tänk om jag inte
vågar? tänk om han får reda på det? ni skriver att man kan vända sig
till vänner och familj, tänk om man inte vågar? kan någon förstå hur
rädd man är om han får reda på det?

jag lever i rädsla varje dag och natt blandat med kärlek. hur kan jag ta
mig ur detta om det inte finns någon väg ut? rädslan är så stor att
ingen kan den att gå bort..

vad ska jag göra?

Svar

Hej! Utifrån ditt mail kan jag förstå hur hotad och rädd du är. Klokt att du nu vänder dig utåt. Det är första steget för att ta dig ut förhållandet. Du har uppfattat hans varningar och jag kan också se att du hittills har utsatts för allt för stora risker. Du har all anledning att känna rädsla. Att han inte drar sig för att använda strypgrepp visar att han kan vara farlig. Även ”lätta” strypgrepp kan ge skador, som efter en tid kan vara orsaken till den utsattas död. Då finns han inte i närheten och kan inte fällas för dådet.

Många tjejer och kvinnor stannar i åratal hos sådana här våldsamma och brutala män, eftersom de inte vågar lämna relationen. För att rädda sina liv, gör de allt vad de kan för att anpassa sig efter hans krav. Det gäller att bli tystare och tystare. Men oftast hittar en sådan här kille många orsaker till att bråka, anklaga, hota och slå. Forskning visar att många våldsbenägna personer uppför sig som de gör, för att det ger tillfredsställelse. Man kan säga att de mår bra och känner sig nöjda när de får som de vill. Själva utbrotten kan ge ny styrka och jaga bort depression och tristess och efteråt kommer fysisk avspänning och känslomässigt lugn.

Din fråga om hur man gör för att komma loss är berättigad. Men du nämner kärlek, du får först fundera på om det är kärlek som hindrar dig från att söka hjälp på polisstationen eller lita på kvinnojouren t ex. Många starka kvinnor vägrar att ge upp för att de känner kärlek. Andra vägrar att ge upp för att det känns som ett misslyckande. En del kvinnor tror att de kan ”bota” honom.

För att komma loss i praktiken måste man bestämma sig för att man vill och ska gå, bestämma sig för att man litar på att kvinnojouren och att polisen och socialtjänsten hjälper till. Det finns hjälp att få. Det finns en väg ut. Den här mannens beteende är brottsligt och kan polisanmälas, men man bör inte göra någon polisanmälan innan man finns på en hemlig ort.

Du är rädd för att han får reda på att du vänt dig kvinnojouren eller till någon annan. Men du ska inte berätta för honom att du vänt dig till kvinnojouren, du ska istället så säkert som möjligt lämna bostaden när han inte ser och när du försvunnit kommer han att förstå att du har lämnat honom. Så han kommer att få reda på att du valt att separera från honom, men han kan inte få reda på var du är. Det är då vanligt att han söker runt bland vänner och anhöriga och söker efter kvinnan. Man kan inte i förväg veta hur han reagerar. En del blir gråtmilda och vill ha kvinnan tillbaka, lovar ”guld och gröna skogar”, men en del blir hotfulla och ska göra livet till ett helvete för henne.

Det kan vara viktigt att du håller dig helt borta från honom efter separationen, för alltid. Du har rätt att få allt stöd för att förändra din svåra situation, det är socialtjänsten som har det yttersta ansvaret (ekonomi, ny bostad, skyddat boende, samtalsstöd m m). Medan man bor i skyddat boende planerar man för sitt nya liv. Det kan bli aktuellt med polisanmälan och ansökan om kontaktförbud.

Om du har möjlighet att ringa, föreslår jag att du pratar med Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. Erfarna kuratorer berättar om hur man gör och ger råd dygnet runt. Din närmaste kvinnojour finner du under ”Hitta en jour nära dig”.

Jag hoppas nu att du finner hyggliga människor som kan hjälpa dig till ett skyddat boende. Det finns gott hopp om att du får ny ork och kraft att agera efter samtal med folk som förstår vad det handlar om. Du får gärna skriva igen.

Med vänlig hälsning från Ulla