Hej Kvinnojouren

Fråga från: Joanna
,
21

Frågan ställdes: 2014-09-17

Hej.
Jag har i ca 2 år varit med min pojkvän, de första månaderna var helt
underbara, blev behandlad som en prinsessa. Jag gjorde ett misstag, som fick
min pojkvän att bli vansinnig. Det var första gången han la en hand på
mig. En örfil fick jag.
Jag blev helt paff, han varnade mig flera gånger " HÅLL KÄFTEN ANNARS
KOMMER JAG FUCKING LAVETTA DIG!!! HÅLL KÄFTEN!" när jag försökte
förklara mig själv. Det resulterade i örfilen.
Jag såg mig som en kvinna som inte tolererade sånt här, och tänkte göra
slut. Men jag kunde inte, jag hade ju gjort fel och kände att jag
förtjänade den örfilen.
Månaderna gick ytterligare, minst en gång i månaden kom utbrotten som
resulterade i våld mot mig. En ENORM ångest fyllde min pojkvän, han grät
och bad om ursäkt och visste inte vem han var. Men trots det, så är det
mitt fel, för jag är den som börjar och får honom arg. Aldrig hans eget
fel (om det är så, inser han det i efterhand -dock väldigt sällan)
Jag har fått enorma blåmärken, blivit kallad för hora, slyna, slampa,
horunge, fitta och massa andra nedvärderande ord. Jag slog tillbaka en
gång, och det var den gången han kallade mig horunge. Kalla mig vad du
vill, men INGET om min familj, var mitt argument. Men när jag gav honom den
örfilen, då blev det ett jävla liv. Han skakar och svettas av ilska, jag
blir livrädd men försöker dölja det.
Såhär pågår det än idag, jag känner att jag älskar honom, men jag tror
inte han kommer ändras- Han vill prata med psykolog, han är rädd för sig
själv säger han. Men är han verkligen det?
Jag hoppas på förändring, men jag orkar inte mer, psykisk misshandel tär
som fysisk.
Vad ska jag göra? Vill ej berätta för någon närstående.
 
 
Ålder: 21

Svar

 Hej!

Tack för ditt mejl. Jag tycker att det är klokt att du skriver till oss. Såhär kan du ju inte fortsätta ha det. Du berättar om din pojkvän som till en början i er relation behandlade dig som en prinsessa. Sedan hände något, han blev vansinnig, och gav dig en örfil. Efter det har dessa örfilar och slag eskalerat och du berättar att utbrotten som resulterade i våld mot dig kom minst en gång i månaden. Din pojkvän kan uppvisa ångest och ånger, men han tycker envist att det är ditt fel. Din pojkväns våld har gett dig enorma blåmärken och han kallar dig mycket nedvärderande ord.

När jag läser ditt mejl tänker jag att din pojkvän verkar ha problem. Det våld du beskriver att din pojkvän utsätter dig för, både fysiskt och psykiskt, skulle jag vilja kalla för väldigt allvarligt våld. Det beteende som din pojkvän har är mycket kränkande, och han gör sig skyldig till brott. Det är viktigt att du vet om att du har rätt att polisanmäla honom. Både emotionellt stöd och praktisk hjälp kan en kvinnojour hjälpa till med. Jag vill starkt råda dig att kontakta din närmaste kvinnojour. Du hittar kontaktuppgifter på vår hemsida under rubriken ”Hitta en jour nära dig”. Där kan du få samtal, stöd, rådgivning samt hjälp vid en polisanmälan om du vill det. Kvinnojouren erbjuder också skyddat boende om man är rädd och hotad. Vi rekommenderar alltid att man befinner sig i skyddat boende när man polisanmäler. Det är för att man ska vara trygg och i säkerhet.

Det är vanligt bland män som använder våld att de skuldbelägger kvinnan, ”det är hennes fel att han slår eftersom hon gör honom så arg”. Men att använda våld och kränkande ord kan aldrig någonsin bli ditt fel eller ditt ansvar. Din pojkvän har fullt ansvar för sina egna handlingar. Han väljer att använda våld. Det är också vanligt bland våldsamma män att de kan ångra sig efteråt, be om förlåtelse, lova att söka hjälp. Det är extremt ovanligt att detta är sant. Och skadan är ju redan skedd.

Du förtjänar en kärleksfull, omsorgsfull och trygg relation. Du förtjänar inte att bli kallad för könsord och utsatt för våldsamma handlingar.

För ytterligare rådgivning kan du också ringa Kvinnofridslinjen: 020 50 50 50. Där lyssnar professionella kuratorer dygnet runt och du kan vara anonym.

Även om det kan ta emot, fundera över om du har några i din omgivning som du känner förtroende för och kan prata med. Kanske en kollega, kompis, granne. Våga ta hjälp utifrån.

Du kan också vända dig till socialtjänsten i din kommun. De har ytterst ansvar för att kvinnor inte ska fara illa, och samarbetar med kvinnojourer.

Det finns hjälp att få.

Jag hoppas du fick svar på din fråga och några råd på vägen. Du får gärna skriva igen.

Bästa hälsningar,

Stephanie