Hej Kvinnojouren

Fråga från: Carro
,
31

Frågan ställdes: 2014-10-31

Vet inte riktigt hur jag ska börja så jag kör bara.
När jag lämnade min dotters pappa var det med buller och bång då han
slagit, sparkat och kastat ölburkar på mig helt oprovocerat en kväll.
Åren innan hade kantats av daglig psykisk misshandel då inget jag gjorde
var bra, jag var en fitta, värdelös och han brukade säga att "det du
tycker är inte viktigt" eller "dina känslor är inte viktiga, det är bara
ditt ego som pratar", "jag har rätt och du har fel". Alla konflikter kunde
han vända så att allt var mitt fel.
När jag kom ut på gatan den kvällen ringde jag polisen och anmälan togs.
Han reagerade med ett fruktansvärt raseri mot mig, så tiden för
rättegång och så var helt galen. Flyttade ifrån honom och hade vår
dotter varannan vecka. Han började trackassera mig via sms, telefonsamtal
(ca 40/dag) och tvingade mig att alltid svara när han ringde. Gjorde jag
inte det så kom han hem till mig och hotade om allt möjligt. Fick hjälp av
socialen efter att dagis gjorde en anmälan om att vår dotter for illa av
allt bråk. Ansökte om enskild vårdnad, vann men han överklagade, så drog
tillbaka det, men hon träffade honom endast varannan helg under ca 6mån har
jag för mig. Men som sagt, drog tillbaka allt för att han aldrig slutade
att tjata, tracka, hota och vädja.
Har också haft skyddad adress under 2år, men flyttade för ca 2år sen och
eftersom han nu var så lugn och rar så fick han min nya adress. (Korkat!!!)
Nu tycker han att vi är ett par igen för att vi träffas då och då (jag
gör det för att hålla honom lugn) men känner att jag avlider snart.
Jag hade också ett förhållande med en annan man under en period men det
gick inte då min dotters pappa började trackassera honom via besök och
samtal. Jag fick inte träffa min dotter under långa perioder för att jag
dejtade en som han uttryckte det "manipulativ" kille som inte fick komma i
närheten av hans dotter, han var skadlig för henne. Så jag var tvungen att
lämna den mannen för hans, min och min dotters säkerhet.
Jag har efter det haft ett till och från förhållande med min dotters
pappa. Nu i helgen rök vi ihop igen i hans bil (min dotter var med) eftersom
han var mycket elak och hårdhänt mot sin hund. Jag blir förbannad och
ledsen, slår till honom över armen för att han ska sluta, DÅ brakar det
loss på riktigt. Han börjar gorma helt hysteriskt, jag flyr ut ut bilen och
han efter. Han får tag i mig och trycker upp mig mot bilen, tar stryptag och
slänger ner mig på marken, drar i min luva så jag inte får luft osv.
Efter ett tag lugnar det sig och jag sätter mig i bilen igen, väl där inne
gormar han vidare och beter sig allmänt illa. När han släppt av mig, jag
haltar då jag slagit upp knät och har sår på handen, så kramar han mig
och frågar hur det känns och om jag tänker skilja mig nu...svarar nej bara
för att jag anar vad som skulle ske om jag sa ja.

Jag antar att han är psykopat då jag läst mycket om psykopati och han
stämmer in på alla punkter. Så egentligen är min fråga, måste jag fly
med min dotter och lämna allt, eller finns det andra sätt att komma loss
från hans kontroll??? Hon älskar ju sin pappa även fast han inte är som
andra, (kan vara aggressiv och skriker mycket, men inte slagit henne vad jag
vet) så vad är bäst för henne?
 
 

Svar

Hej!

Klokt att du vänder dig utåt för att söka råd och stöd. Du frågar om du måste fly och lämna allt. Du undrar om det finns något sätt att komma undan hans kontroll. Du undrar också vad som är bäst för dottern.

Utifrån ditt mail framgår tydligt att mannen har en aggressiv, våldsam, kontrollerande och självcentrerad sida i sin personlighet. Starkt att du lyckades att separera trots hans raseri. Jag anar att tiden vid rättegången var utomordentligt svår för dig. Många kvinnor tar, som du, tillbaka sina krav på enskild vårdnad på grund av mannens envisa trakasserier, förföljelser, ofredanden och hot. Det är sorgligt att samhällets skydd mot sådana övergrepp är så bristfälligt. Många kvinnor känner inte att de kan be om samhällets stöd och beskydd, men sådana här beteenden är straffbara och bör polisanmälas, men det är självklart jobbigt att behöva polisanmäla sitt barns pappa. Många kvinnor kommer inte loss och lirkar i åratal med sådan här killar, för att hålla dem lugna, så gott det går. Tyvärr avstår många kvinnor från nya relationer, eftersom exets protestester och hot är så kraftfulla.

Jag anar att du har/har haft ett av och på-förhållande med ditt ex, eftersom du inte kan komma undan hans kontroll och makt över dig. När övermakten är för stor kan det vara lugnast att anpassa sig, att gilla läget. Många kvinnor stannar i åratal, kanske i hela livet, i sådana här förhållanden, eftersom mannen inte tillåter en separation. Det är en svår situation, man riskerar att brytas ned psykiskt.

Ja, vad kan du göra. För att få en förändring kan det vara nödvändigt att du tar hjälp, både av samhället (socialtjänsten och polisen), kvinnojouren, vänner och anhöriga. Eftersom du frågar vet du nog att det här är inget man vanligen klarar av ensam. En kommande brytning är inget du ska diskutera med mannen. Jag råder dig att försöka att skapa ett litet nätverk som stöd. Kontakta kvinnojouren och berätta om din relation. Jag hoppas att någon därifrån kan finnas vid din sida framöver. Kvinnojouren kan i samarbete med socialtjänsten erbjuda samtalsstöd och ev skyddat boende. Våga också berätta för dina anhöriga och vänner om din jobbiga relation, be om stöttning, mera kontakt, trevliga utflykter m m. Ja, det kan bli nödvändig att flytta iväg i hemlighet, att fly, jag tycker absolut att du och din dotter ska söka till skyddat boende om du tror att han blir hotfull eller våldsam. Det han gjort och håller på med är straffbart. Jag ser särskilt allvarligt på att han tillämpat strypgrepp. Först när du är i trygghet kan det vara lämpligt att göra en polisanmälan. Då berättar du detaljerat om alla kränkningar och övergrepp som du utsatts för under tiden för er relation. Du ansöker också om kontaktförbud. Jag hoppas att du därefter har fått ny ork och styrka nog att söka enskild vårdnad. Vid minsta trakasserier gör du sedan polisanmälan, alltid med någon från kvinnojouren med dig.

Ja, du får fundera på hur du vill göra. Du kan ju börja med att säga ”stopp, stopp och nej, nej” när han kräver att få träffas, eller något annat av dig, trakasserar, blir arg eller hotar dig. Du har rätt att bestämma helt själv över ditt eget liv. Du kan tillåta att han pratar/smsar/mailar om dottern, men inte om något annat. Med bestämdhet och kraftfull vilja kan man komma långt. Men självklart är det jobbigt, det är bra om man har bra stöttning av vänner och anhöriga.

Socialtjänsten brukar tycka att det bästa för barnet i den här situationen är att föräldrarna lämnar ovänskap utanför barnets hörhåll. Aggressivitet och skrikande bedöms vara skadligt för barn att behöva lyssna på eller utsättas för. Ansvarsfulla och mogna föräldrar gör allt för att barnens behov av trygghet, lek och utveckling tillfredsställs. En ansvarsfull förälder reagerar kraftfullt och söker hjälp om barnet utsätts för ilska och annat olämpligt uppförande.

Jag hoppas nu att du finner hjälpsamma personer i kvinnojouren, telefonnummer finns under ”Hitta en jour nära dig”, och att du kan skapa ett litet nätverk som stöd. Du kan också ringa till Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 och prata om din relation. Erfarna kuratorer lyssnar och ger råd dygnet runt, kostnadsfritt, och man kan vara anonym. Du får gärna skriva igen.

Med vänlig hälsning från Ulla