Kvinnofridspropositionen

Som en följd av Pekingplattformen 1995 satsade den svenska regeringen 41 miljoner kronor under 1998 på olika insatser och åtgärder för att förebygga mäns våld mot kvinnor och för att kunna hjälpa och stödja de som blir utsatta.

Dessa insatser och åtgärder presenterades i regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid. I propositionen betonas att mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem. Man har också tagit fasta på internationella dokument som garanterar kvinnors och flickors mänskliga rättigheter såsom FN:s Kvinnokonvention, FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor samt Pekingplattformen och dess aktionsprogram.

Utifrån kvinnofridspropositionen infördes den 1 juli 1998, en förstärkning av lagen med ett nytt kvinnofridsbrott i brottsbalken som innebär att om en man begår upprepade brottsliga gärningar, till exempel misshandel, olaga hot eller sexuellt utnyttjande, mot en kvinna som bor eller har bott tillsammans med, och som är ämnade att skada hennes självkänsla, kan han dömas för grov kvinnofridskränkning.

Flera reformer presenterades i propositionen såsom förbud mot köp av sexuella tjänster (sexköpslagen), skärpningar av lagen om förbud mot könsstympning och sexuella trakasserier och en ny paragraf om att kvinnor som utsatts för våld i hemmet bör få stöd och hjälp via socialtjänsten.