Är du orolig för en vän?

Misstänker du att en anhörig eller vän är utsatt för våld av sin partner? Som medmänniska kan du göra skillnad. Det viktigaste är att du vågar fråga och vågar bry dig.

Våldtäkt och våld i nära relationer står under allmänt åtal och är inte en privatsak. Att misstänka något men inte agera är inte okej. Särskilt inte om det finns barn med i bilden. Ser eller hör du när någon blir utsatt för våld av sin partner - anteckna händelseförloppet och ring Polisen.

Våga fråga

Var inte rädd för att visa att du bryr dig om du misstänker att partnern utsätter henne för hot, våld och kränkningar. Även om det känns svårt och påträngande att ställa frågan så är det bevis för att du bryr dig om henne. Ställ frågan när ni är i avskildhet. Om partnern är i närheten kommer hon förmodligen inte våga öppna sig. Om partnern får veta att hon berättat kan det förvärra situationen och hon kan bli helt avskärmad från dig.

Försök ställa så raka frågor som möjligt: ”Slår han/hon dig?”, "Är han/hon våldsam?", "Är du rädd för honom/henne?". Om det känns svårt att gå rakt på sak kan du inleda samtalet med att fråga ”Hur har ni det?” eller ”Är han/hon alltid snäll mot dig?”

Lyssna

Lyssna utan att döma henne. Ifrågasätt inte hennes berättelse. Tala inte nedsättande om förövaren, då kan hon gå in i försvarsställning vilket försvårar för ett fortsatt samtal. Men försök att inte heller hitta ursäkter och förklaringar till partnerns beteende och handlingar.

Jag älskar min vän, men jag mår dåligt av detta och blir frustrerad över att hon förlåter honom om och om igen.

Det kan ofta vara mycket svårt att stå bredvid och inte kunna förändra situationen. Som vän eller anhörig kan du inte fatta några beslut åt henne. Det är hon själv som ska fatta beslut för sin framtid och hon måste få göra det i sin egen takt. Låt henne veta att du gärna hjälper henne och stöttar henne om hon vill förändra sin situation och att du finns där oavsett vilka beslut hon fattar. Det är viktigt att hon känner att hon kan lita på dig.

Bjud gärna på dig själv, men lägg inte på henne dina egna erfarenheter. Det viktigaste är att du lyssnar, bekräftar och tar emot. Att berätta om sin situation kan vara ett stort och svårt första steg för henne.

Tipsa henne om var hon kan få rådgivning: den lokala kvinnojouren eller tjejjouren.

Kontaktuppgifter till kvinnojourer och tjejjourer runt om i landet finns samlade under "Hitta jour". Hon kan även ringa Kvinnofridslinjen dynet runt på 020-50 50 50. Dit kan du som anhörig också vända dig.

Om hon inte vill berätta

Visa att du finns där för henne och gärna lyssnar om hon skulle vilja prata någon annan gång. Om hon håller fast vid att allt är bra, kan du till exempel svara att hon alltid kan vända sig till dig om något skulle hända.

Om hon inte vill lämna

Att ta sig ur en relation där det förekommer våld är inte så enkelt som man skulle vilja tro. Det kan vara svårt både känslomässigt och rent praktiskt. Att ta steget och lämna kan vara mycket riskfyllt för både henne och eventuella barn. Det är viktigt att inte döma henne om hon inte är redo att bryta förhållandet. Försök att finnas vid hennes sida och stötta henne att stärka sin självkänsla. Ju starkare självkänsla hon har, desto större styrka har hon att orka bryta upp.

För dagbok över de incidenter du får veta. Det kommer vara till hjälp om du senare blir kallad som vittne.

Om situationen är akut

Om du hör eller ser någon utsättas för våld eller om det finns barn med i bilden som riskerar att fara illa bör du ta kontakt med polisen eller socialtjänsten genom att ringa 112. Många kvinnojourer kan erbjuda skyddat boende om det skulle behövas.

Glöm inte förövaren! 

Prata direkt med den som utövar hoten och våldet. 

Om du behöver prata med någon

Ibland kan det kännas svårt att vara ensam med vetskapen om hur en vän eller anhörig har det. Om möjligheten finns så ta hjälp av andra personer: gemensamma vänner eller familjemedlemmar. Tillsammans kan ni hjälpas åt att finnas till hands för henne.

Vill du prata med någon utomstående kan du ta kontakt med den lokala kvinnojouren, tjejjouren eller Polisen. Du kan också prata med en kurator (t ex på vårdcentralen) eller en socialrådgivare (genom socialtjänsten). Du kan även ringa Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50.

Är du arbetsgivare eller kollega?

Har du en kollega eller anställd som ofta är sjukskriven, sällan följer med på sociala aktiviteter, inte verkar vilja gå hem eller har blåmärken eller andra skador på sin kropp?

Att någon inte dyker upp på jobbet en måndag kan bero på att de synliga skadorna inte har försvunnit. Det finns många olika signaler på att någon är utsatt för våld av sin partner, och det bästa du som kollega eller chef kan göra är att våga fråga.

Som kollega kan du erbjuda din hjälp, till exempel att passa barnen som avlastning.

Som chef eller arbetsgivare är det viktigt att reagera direkt. Många våldsutsatta kvinnor vittnar om att de har märkt att chefer och kollegor har sett men inte vågat fråga.

Att ingen gjorde något upplevs som ett stort svek. Den som får frågan känner troligtvis en enorm lättnad att någon bryr sig.

Arbetsgivare bör ha tydlig handlingsplan mot våld i nära relationer som exempelvis erbjuder flexibla arbetstider eller terapi på arbetstid.

Glöm inte att det på en arbetsplats med många män anställda troligtvis finns förövare. Också här är det viktigt att ha en handlingsplan för om det kommer fram att en anställd är våldsam mot sin partner. Och att du som chef eller kollega lägger dig i och visar att du ser vad han gör.

Citatet kommer från en fråga från Brummelisa. Fler frågor till kvinnojourerna finns under Frågor och svar.