Våld i lhbtq-relationer

Våld förekommer i alla typer av parrelationer, oavsett personernas sexualitet och könsidentitet. En kvinna kan bli våldtagen av sin flickvän, en man slagen av sin make och en transkvinna hotad av sin pojkvän.

Unizons jourer vänder sig till personer av alla kön, alternativt personer som identifierar sig som tjej eller kvinna. Som förbund arbetar vi för att bli ännu bättre på att bemöta och nå alla som behöver vårt stöd.

Lhbtq-personer som utsätts för våld i en nära relation kan vara särskilt utsatta på grund av homofobi och transfobi i samhället. Till exempel kan en vara isolerad och utlämnad till sin partner på grund av ingen eller liten kontakt med familjen. Paret kan ha många gemensamma vänner, vilket kan göra det svårare att berätta om våldet.

Jag har problem med min flickvän. Jag blir väldigt svartsjuk när hon pratar med sitt ex

Om den som utsätts inte är öppen inför sin omgivning med att hen är homosexuell, bisexuell eller transperson kan hot om att ”outa” henom bli ett sätt för partnern att utöva makt och kontroll.

Det finns många myter kring våld i samkönade parrelationer, varav den vanligaste – särskilt när det gäller lesbiska relationer - är att det inte alls förekommer. En annan är att man inte kan utsättas för våld av någon som har ungefär samma kroppsliga storlek och fysiska styrka. Dessa stereotypa föreställningar försvårar för brottsoffer som söker stöd och hjälp. De kan också göra att en som utsatt inte själv identifierar sig som våldsutsatt.

Att ge ett bra bemötande

För att de som arbetar med att möta våldsutsatta personer ska nå hela sin målgrupp oavsett sexualitet och könsöverskridande uttryck/identitet, krävs förståelse för heteronormativitet, komma ut-processen, och den särskilda utsattheten för transpersoner och unga lhbtq-personer. Okunskap och fördomar kan leda till kränkningar och diskriminerande behandling i mötet med den stödsökande.

Att behöva ”komma ut” när man söker stöd och hjälp, kan vara påfrestande i en redan utsatt situation. Rädslan för att mötas av förutfattade meningar, okunskap och homofobiska eller transfobiska kommentarer i ett läge där man redan känner sig utlämnad och sårbar kan leda till att man väntar i det längsta med att söka stöd.

Därför är det viktigt att som organisation själva ”kommer ut ur garderoben”. För tjej-, ungdoms- och kvinnojourerna handlar det om att visa vilka verksamheten vänder sig till. En regnbågsflagga tydligt placerad i lokalen eller på hemsidan är en bra början. Det är också viktigt att vara reflekterande kring sina egna föreställningar om lhbtq-frågor, samt vilka som ingår i "gruppen kvinnor" och/eller "gruppen män".

Som i alla fall av våld i nära relationer är det viktigt att komma ihåg att det kan finnas barn med i bilden, som upplevt våldet.

*En cisperson är en person, kvinna eller man, som inte är transperson. Cispersoners biologiska kön, juridiska kön, könsidentitet och könsuttryck hänger ihop enligt normen, det vill säga är enbart kvinnliga eller manliga.

Citatet kommer från Amanda qs fråga till tjejjourerna. Fler frågor finns i Tjejjouren:s frågelåda.