Hej Kvinnojouren

Fråga från: Frida

Frågan ställdes: 2012-10-20
Hej! Tack för alla era fina svar, det ger mycket! Jag har separerat från mina barns pappa, eftersom han hade ett alkohol (ev tabletter)missbruk som han inte tog tag i. Jag blev även utsatt för alla typer av misshandel utom just fysiskt, däremot kände jag mig ofta hotad, otrygg osv och denna känsla dröjer sig kvar... Det nya stora problemet rör primärt inte mig, även om det påverkar mig mycket kraftigt, det gäller barnens varande hos sin pappa. Vi har delad vårdnad men barnen bor hos mig och träffar honom då och då. Barnen vill gärna träffa sin pappa. Härom dagen var han berusad då jag lämnade barnen, tog snedsteg och luktade sprit. Det kändes helt fel att lämna barnen. Samtidgt vet jag att tar jag upp detta till diskussion så drar han in underhållet (han har ut fyra gånger mer än mig i lön, utöver det har han många andra förmåner). Jag har försökt att glida med, att göra det så smidigt som möjligt, försöker få allt att fungera både i umgänget och i vardagen. Vad har jag för rätt, vet att jag är skyldig att se till så att umgänget blir av men ska det vara till priset av ångest och utebliven sömn hos mig, med risk för att barnen far illa? Blandar jag in socialtjänsten eller en advokat så kommer han att ställa till alla möjliga problem för mig och barnen blir drabbade. Känner mig inmålad i ett hörn trotts att jug brutit med denne destruktive man. Vet varken ut eller in, krafterna är helt slut efter MÅNGA år i kaotiskt leverna. Läkare klappar mig bara på axeln och säger att "det finns de som har det värre!" eller "tänk på din X man, han kan inte heller ha det så lätt..." Vart kan man hitta en läkare som förstår den utsatthet man befinner sig i och hur man reagerar på de situationer jag upplevt? Orkar inte vara den mamma som barnen behöver och som jag vill vara, jag vill vara med dem, jag vill att vi ska kunna hitta på trevliga saker men jag har INGEN ork alls kvar, går bara omkring och gråter men försöker ha en stark fasad utåt. Vill så gärna må bra igen, har slösat allt för många år på honom och att må dåligt!

Svar

Hej, klokt att du vänder dig utåt för att lufta dina tankar. Du undrar vad du har för rätt när det gäller om barnen far illa. Du är i en svår situation. Du frågar också var man kan finna en förstående läkare.

När pappan är berusad, luktar sprit och tar snedsteg tycker jag att du som ansvarsfull förälder bör påtala detta för socialtjänstens familjerättsenhet. Du har rätt att ta upp detta och eventuellt kräva att en kontaktperson som socialtjänsten utser finns med när pappan har umgänge. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret, när pappan har missbruksproblem och det finns risk att barnen far illa.

Om pappan drar in underhållet, vänder du dig till Försäkringskassan och ansöker om bidragsförskott. Du har rätt till bidragsförskott om han underlåter att betala.

Skönt ändå att du lyckades att separera från honom. Det var starkt gjort. Kvinnojourens erfarenhet är att det är en jobbig process och att man kan må dåligt under lång tid efter en relation som innehållit missbruk, trakasserier och psykisk misshandel. Bra att du sökt hjälp inom vården, men synd att du inte fått den hjälp som du kan behöva. Jag föreslår att du söker vidare. Många våldsutsatta kvinnor behöver bearbeta svåra minnen för att kunna gå vidare i livet på ett positivt sätt. Vanligast är samtal med en professionell samtalsterapeut, en psykolog eller liknande. Tveka inte att söka sådant stöd via din vårdcentral.

Jag föreslår att du ringer till Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. Erfarna kuratorer lyssnar och ger råd. De kan troligen också hänvisa dig till passande samtalspartner på din bostadsort, se också www.kvinnofridslinjen.se.

Du kan även vända dig till din närmaste kvinnojour och söka stöd och råd, de är vana att tala om före detta partner och familjerättsfrågor. Kvinnojouren kan även finnas med som stöd vid samtal med familjerätten, om du vill. Du finner telefonnummer under ”Hitta en jour nära dig”. Kvinnojouren kan eventuellt tipsa om samtalsgrupper för kvinnor.

Jag hoppas nu att du får lite ny ork och att du hittar gott stöd. Ta dig tid att bearbeta det som du har varit utsatt för. Det finns gott hopp om att sorgligheterna kan förblekna och vardagen med barnen blir trevlig och stimulerande. Du har rätt till ett gott liv. Du får gärna skriva igen.

Med vänlig hälsning från Ulla