Hej Kvinnojouren

Fråga från: Mopi

Frågan ställdes: 2013-01-04
Hej Skriver till er då jag känner att min situation är ohållbar. Jag har levt med min nu föredetta man i över tio år tills vi separerade för ca ett år sedan. Under nästan alla år har jag fått ta mot både psykisk samt fysiskt våld. Det har varit mycket droger och alkohol inblandat i min föredettas liv och jag har i alla år kämpat med att han inte ska "trilla till baka" men här i efterhand har en hel del pusselbitar funnits sin plats och jag har förstått att det varit droger inblandade lite då och då hela tiden från och till i hans festande. Hur som separerade vi och han fick panik över att ha tappat den så kallade kontrollen han haft på mig under alla år. Vi har utöver allt det här en gemensam dotter som är fyra år. Nu mera slipper jag det fysiska våldet men det psykiska våldet ger han inte efter med och det har jag nu levt med sedan vi separerade för ett år sedan. Jag har nu bestämt mig för att anmäla ALLT han gör men känner att jag är rädd för att göra något fel då han hotar att om jag gör dittan och dattan så kommer det och det ske osv. Bland annat att han kommer ta barnet från mig. Det är så illa att jag själv känner efter alla förnedrande ord från honom ibland tvivlar på att det är så att jag som innerst inne har rätten på min sida kommer bli den som blir trampad på. Anledningen är först den att han tryckt ner mig under alla år och jag precis nu börjat sätta ner foten ordentligt men även för att jag vet att denna man är väldigt duktig med att manipulera människor i sin närhet. Dessutom vet jag att jag själv besvarat hans elakheter när dom pågått i timmar eftersom det är otroligt påfrestande att ha en person kring sig som hotar om alla han bara kan komma på då och då när det passar honom att få mig att må dåligt. Dock har jag aldrig hotat honom men svarat med opassande ord när han gapat länge på mig. Tråkigt men sant att man reagerar så till sist. Ja jag är helt enkelt rädd att han ska lyckas prata orden ur min mun som alltid, Vet inte vad jag ska ta mig till och vet inte vem jag ska vända mig till då han själv jobbar inom någon form av verksamhet där man hjälper personer som mig...

Svar

Hej

Du är stark som tagit steget att lämna din fd man. Du har kommit en bit i processen att bygga upp ett liv utan våld och hot. Det är en lång process att få tillbaka sin självkänsla och känna att man har makt över sitt liv. Osäkerheten du känner om det ändå inte är han som har rätt kallas för internalisering. Vi människor blir nedbrutna av att misshandlas psykiskt och fysiskt vilket kan leda till att bilden som den som gör oss illa gnuggas in i våra hjärnor tills vi inte vet vad som är upp eller ner. Man börjar tvivla på sin egen förmåga att veta vad som är bra och dåligt. Det är vanligt att det händer kvinnor som lever i en relation där det förekommer våld.



Jag råder dig att kontakta en kvinnojour för att få stöd. Dels för att du får någon att prata med som inte är vän eller familj och som har vana av att träffa kvinnor utsatta för våld. Dels för att du kan behöva stöd med att kontakta socialtjänsten. Du skulle kanske kunna vara hjälpt av att ha överenskommelser om hur ni ska ta hand om ert barn och när han får komma hem till dig. Du kan behöva extra stöd med detta då jag tolkar ditt mail som att din fd. man jobbar någonstans där det kan vara extra känsligt att hantera att han utsätter dig för våld.



Jag råder dig också att säga till honom att han inte får komma hem till dig. Kommer han ändå så säg att han ska gå. Slutar han inte kan du göra en polisanmälan. Han har ingen rätt att komma hem till dig.



Att försvara sig mot någon som nöter ner ens psyke i timmar är inte brottsligt. Du vill att han ska lämna dig i fred, men det gör han inte. Trots er separation fortsätt han att utsätta dig för psykisk misshandel.



Kontaktuppgifter till kvinnojourer hittar du på www.kvinnojouren.se under rubriken "Hitta en jour nära dig". Du kan ringa Kvinnofridslinjen för stöd dygnet runt på tel. 020 50 50



Hör gärna av dig igen.



Vänliga hälsingar

 Pernilla