Hej Kvinnojouren

Fråga från: Anonym
,
24

Frågan ställdes: 2013-02-24
Jag har precis haft en helvetes morgon. Lite värre än förra helgen. Kommer det bli värre och värre för varje gång? Det hela började med att vi, vad jag trodde, han vanlig diskussion. Han svarade snäsigt och jag frågade varför? Då höjer han rösten och svarar; för du är så otrevlig och Så jävla FITTIG! Jag blev så chockad av hans reaktion så jag gick ut i vardagsrummet istället. Jag trodde ju att vi hade det mysigt och va vänner? Vi blev vänner men blev ytterligare en liten diskussion om vad vi ska äta till frukost. Slutar med att han går in i sovrummet och slänger igen dörren efter sej. Jag ber han komma så vi kan äta något. Han säger nej så jag tänker att jag äter själv då. Börjar koka ägg. Då kommer han ut och säger att jag "får inte ta hans ägg om det ska vara så". Jag tycker det hela är väldigt barnsligt och tänker att jag går hem till mej och äter frukost då, om jag nu inte "får ta av hans ägg". Hämtar sminket i väskan. Då är han där igen, två centimeter från mitt ansikte med sitt. Som han vet att jag tycker är så obehagligt och sagt att det inte är okej att göra så. Jag går in i sovrummet. Har mobilen i handen och min necessär. Han rycker båda sakerna ut min hand.(Samma sätt som helgen innan då han bröt av två naglar. Var av den ena börjar blöda och dunkar. Även denna handen tar han tag i även dagen efter). Jag går ut i hallen. Han tycker jag ignorerar honom och bara går "igenom" honom. Därför stampar han till mej på foten. På foten som har en blåmärke sen förra helgen då han stog på min fot samtidigt som han snurrade runt mej och kastade mej mot sängen. Av ren impuls för det gör ont och att på något sätt visa att han inte ska få sätta sej över mej, slår jag honom med öppen hand över huvudet. Fan fan fan tänker jag. Helvete. Varför gjorde jag så. Jag springer in i sovrummet. Livrädd. Han är arg nu. 1,90 lång med knutna nävar. Han kommer in i sovrummet. Jag sitter då i sängen och gråter. Han frågar om vi kan vara vänner nu? Ha? Ha? Hallå? Hallåååå? Ha?! Jag säger att jag vill gå hem. Att han med flit stampa på just den foten jag hade ont. Ne, det va inte med flit. Det bara "blev så". Vi har en diskussion. Var av jag tydligen höjt rösten. Tänker inte ens på detta själv. Han kommer fram till mej med väldigt kraft i handen och trycket handen mot min hals. Inte som ett stryptag egentligen. Utan mer som ett slag mot halsen. Men ändå har han handen formad så han ska ta stryptag mot mej. Jag blir helt chockad. Vad gör han? Han ser att jag ser jättechockad ut. Det är för jag skriker säger han. Tydligen skriker jag lite till för i nästa stund tar han handen över mitt ansikte. Håller runt min näsa och över min mun. Kastar mej över sängen. Fortfarande mej handen över mitt ansikte. Tänkte att håller han lite hårdare, eller hade vi landat lite hårdare så hade min näsa gjort ont och gått sönder. Åtminstone börjat blöda. Han släpper mej och jag gråter som vanligt. Jag som så sällan grät förr..Efter detta vill. jag. gå. hem. Nu. Fattar du inte att det är fel att göra så säger jag? Nu är jag instängd i sovrummet. Han står för dörren och jag vet att jag inte har en chans att komma förbi. Han lilla sovrum. Där är jag fast.Som en annan gång i höstas. En kall kväll då jag också va instängd i hans sovrum tillsammans med honom. Fick inte gå ut. En halv sekund vänder han sej och jag springer allt jag kan ut. I linne. En kall kväll. Fick inte med mej väskan, inga nycklar. Mitt enda alternativ va att gå hem till min syster. Berätta allt för henne. Eller gå tillbaka till honom. Slutade med senare alternativet.Jag va iaf fast i hans sovrum och han tycker vi ska prata. Jag har inget att säga säger jag, jag vill hem, jag är sårad och jag vill göra slut. Efter en timmes "prat", som mest bestod av varför vill du det? Varför vill du inte vara med mej? Varför vill du inte ses sen? Säg inte så. Jag har inte tagit stryptag på dej. Jag har inte gjort det och det och det. Är jag galen tänker jag? Ne! Jag vet vad han gjorde. Jag minns alla gånger. Jag minns då han sa att han skulle stampa på mitt huvud. Då jag förtjänade att få ett tangentbord i huvudet. Jag minns allt. Till slut ska han köra mej hem. Jag säger då kör du mej bara hem. Inga tvärbromsningar, inga "gasen i botten", inget köra runt och inte låta mej gå av? Nej säger han. Efter några omvägar är jag äntligen hemma.Känner mej jävligt ensam och väldigt förvirrad. Varför hoppas jag fortfarande att han vill ändra sej? Har inte nämnt detta till NÅGON. Men fick nog denna gång. Jag mailade hans bästa vän och sa vad som hade hänt och att det inte var första gången. Han vet om hur hans humör är, dock fast det nog inte i sin vildaste fantasi att hans bästa vän kunde misshandla sin tjej som van pratar så gott om? Sa att han va själv och hade panik. Han kunde väl ringa honom? Skrev att jag vill inte prata med honom nu men vet att han mår dåligt. Vad kommer hända nu? Han sa att han inte kommer säga att jag skrev något. Men att han skulle ringa honom. Men jag bet att min pojkvän kommer inte säga ett knyst om det. Kommer han bli arg om han får veta?Men det värsta av allt va efter allt som hände och jag sa att jag ville göra slut och han svarade att det kanke va lika bra. VA?! Mitt hjärta gick i tusen bitar. Behandlad så här och sen vill han göra slut? Han bli behandlad så här och inte vara älskad?! Så sjukt.. Det konstiga är att även jag säger att jag vill göra slut så vet jag egentligen inte menar det. Eller? Jag vill bara skrämma honom till att vara snäll mot mej. Att han ska ändra sig. Efter ett och ett halvt år.Finns det något hopp för ändring då? Sa att han ska ringa något ställe här i kommunen som män som misshandlat kan ringa till. Annars vill jag aldrig mer prata med honom. Är det försent att ändra sej? Kommer han någon gång ändra sej? Han är inte alltid så här. Han kan vara snäll och go. Han har grov adhd och autistiska drag. Jag vet att de autistiska draget gör att han får panik när han tycker jag inte svarar (fast jag har kunnat svara 2 gånger innan så är inte det tillräckligt) och när han tycker jag "ignorerar" honom. Då kan han agera. Och speciellt på morgonen då han tagit sin medicin kan det urarta på detta sätt. Det va det som hände idag. Ingen ritalina.. Fast jag ber honom att ta sin medicin när han känner sej minsta irriterad.Går detta att lösa eller ska jag bryta upp detta för alltid? Jag vet inte om jag kan.. Jag är ingen ängel själv. Han tycker jag provocerar honom. Iof tycker han att alla sina ex har gjort allt för att provocera honom. Hjälp.....

Svar

Hej!

Klokt att du vänder dig utåt för att bolla dina tankar och få råd. Du berättar att han uttalar sig med kränkande ord, är lättstött, uppträder barnsligt, kan trycka sitt ansikte nära ditt på ett obehagligt sätt, rycker saker från dig, har stampat dig på foten, där du redan har ont sedan förra gången, då han även snurrade runt dig och kastade dig mot sängen. Han har också tryckt hårt mot din hals, tagit handen över ditt ansikte, hållit runt din näsa och över din mun, kastat dig över sängen, stängt in dig, hotat att han ska stampa på ditt huvud, sagt att du förtjänar att få ett tangentbord i huvudet. Han tycker att du provocerar honom. Du ville göra slut, men ditt hjärta gick i tusen bitar när han medgav att det kanske vore bättre att det var slut.

Du undrar om det blir värre och värre. Ja, sorgligt nog kan det bli värre och värre. En kille som fått smak för våld, brukar vanligtvis inte förändra sig. Kvinnojourens erfarenhet är att väldigt många tjejer och kvinnor blir våldsamt behandlade av sina partner, de allra flesta har ingen psykisk diagnos. Det killen har gjort mot dig är straffbart, och kan polisanmälas om du vill. Att du vid ett tillfälle smällde till honom på impuls när han gjorde dig illa i foten, kan betraktas som en försvarsåtgärd. Det är tillåtet att försvara sig.

Du frågar varför du fortfarande hoppas att han ska ändra sig. Jag tror att det är en helt normal reaktion från din sida. Troligen har du varit kär i honom och är det nog fortfarande. Särskilt starka tjejer stannar länge i komplicerade förhållanden, för man vill att det ska fungera, man vill att han ska vakna upp och förstå att han ska vara snäll, man vill helst inte ge upp, för det kan kännas som ett personligt misslyckande.

Du undrar vad som kommer att hända nu? Du frågar om han kommer att bli arg om han får veta att du pratat med hans vän. Kvinnojourens erfarenhet är att de flesta som uppträtt våldsamt och kränkande mot sin partner, brukar förneka eller förminska det negativa som hänt inför sina vänner. Det händer också att de skyller på kvinnan, ljuger om kvinnan eller anklagar henne för än det ena och än det andra. Om han blir arg på dig är svårt att veta. Bra att du sa att han skulle prata med någon i kommunen. Du undrar om det finns något hopp om förändring. Ja, det finns hjälp att få för dem som verkligen vill förändra sitt våldsamma beteende, för dem som erkänner att de är aggressiva och vill få bort de impulserna. Men det är vanligtvis en lång behandlingstid, en krävande förändringsprocess.

Med tanke på att han har psykiska diagnoser är det särskilt viktigt att han tar ansvar för sin medicinering, för sitt humör och för sina dagliga rutiner. Han har också rätt att få professionellt stöd. Om han menar allvar med att söka hjälp för sin aggressivitet och också börjar en behandling, finns det gott hopp om en förändring.

Du undrar om detta går att lösa eller om det är bäst att bryta upp. För att lösa frågorna rekommenderar jag dig att söka efter förstående samtalspartner. Du får fundera på om det finns kärlek i grunden, om du vill kämpa och om du vill fortsätta att ha en relation med honom, eller om du vill ta en paus från relationen och hämta nya krafter genom att delta i andra sammanhang och aktiviteter.

Ring gärna till Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. Erfarna kuratorer lyssnar och ger råd dygnet runt. Du kan beställa tid hos familjerådgivningen, antingen för dig själv eller att ni båda går dit, se kontaktuppgifter på kommunens hemsida. Du kan även ringa till närmaste kvinnojour och berätta om din relation och bolla dina tankar. Telefonnummer finns under ”Hitta en jour nära dig”. Du kan även söka information om adhd och autism via internet.

Jag hoppas nu att du finner bra samtalspartner. Sköt om dig. Se till att du blir respektfullt behandlad. Du är värdefull. Du får gärna skriva igen.

Med vänlig hälsning från Ulla