Hej Kvinnojouren

Fråga från: Erika
,
55 år

Frågan ställdes: 2013-03-03
Jag har varit sambo med en man i ett år som misshandlat mig psykiskt det sista halvåret, när jag läste om silent treatment förstod jag vad jag varit utsatt för. Tigandet, blickarna, ingen respekt alltid gnäll och grinig. Jag kände mig osynlig, värdelös och alltid på vakt för hans humör. För en vecka sen hade han lämnat sin mobil hemma när han gick ut för ett ärende och den var påslagen. Han har smusslat och med den en tid och jag tog mod till mig och tittade i den och fann en bild på en för mig okänd kvinna. När han kom så frågade jag honom vem hon var men fick inget svar. Han packade sina saker och gick iväg. Har nog aldrig varit så rädd för han såg helt galen ut på ögonen, denna mörka kalla hårda blick och sen detta tigande. Fick intrycket att han "planterat" mobil för att jag kanske skulle titta i den...ett nytt sätt att straffa mig på?! Under detta år har jag aldrig förstått vad han utsatt mig för tills nu igår när jag fann just beskivningen av silent treatment. Jag grät för äntligen fann jag en förklaring vad som jag blivit utsatt för det har varit så flummigt när jag har försökt sätta ord på det hela. Han har inte slagit mig men slagit sönder bla ett bord som jag var mycket rädd om. Han hotade att skada mina katter med att det fanns risk att han skulle trampa på deras ryggrad...ryser när jag skriver detta för jag kommer ihåg hur rädd jag var de gångerna han hotade med det. De sista halvåret så har han sett till att bli arg på mig för nåt innan vi skulle gå och lägga oss...kunde vara precis vad som helst. Hans sätt att straffa mig genom att vägra sex men ändå anklaga mig för att aldrig ha lust. Det hände några gånger jag vaknat att han försökt ha sex med mig när jag sov men jag vaknade så jag lyckades avbryta det hela. Han låtsades då sova men jag vet att han var vaken. Jag kände mig så kränkt över hans handlande och började sova dåligt på nätterna för jag var rädd att han skulle försöka igen. Det sista halvåret har vi inte haft sex alls och det är jag glad för eftersom jag inte vet säkert om han träffat andra kvinnor för sex. Eller så kunde jag vakna att han låg och stirrade på mig med denna kalla hårda blick och ansiktet som hugget i sten...blev vettskämd första gången och började sen ha svårt att sova för jag vaknade av minsta lilla rörelse från honom. Nu är han ute ur mitt liv men jag blev överraskad över min reaktion nu när det är bara jag och mina katter. Det känns som jag varit i en krigszon och nu kommit därifrån men i mitt inre har känslor börjat dyka upp som jag inte visste jag hade. Har fortfarande svårt att somna och somnar jag så vaknar med ryck och tror att han ligger bredvid. Har blivit rädd för minsta ljud utanför min dörr, kan börja gråta helt plötsligt och känner det som att jag kämpar på att inte ramla ner i ett svart hål. Försöker tänka framåt och se positivt på framtiden. Har arbete som jag trivs med , egen bostad och några riktigt goda vänner som stöttar mig. Men de har svårt att förstå vad jag egentligen gått igenom för de har bara sett hans glad trevliga sida. Han har efter ett par dagars tystnad hört av sig och i början svarade jag på hans sms. De sista dagarna så skriver han hur mycket han älskar mig , längtar efter mig och hur tomt det är utan mig...Men nu är det nollkontakt som gäller! Förstått att det är det enda som gäller för all framtid. Ålder: 55 år

Svar

Hej!

Du är klok som tar kontakt med utomstående för att få hjälp.

Du skriver att du har levt tillsammans med en man som har misshandlat dig psykiskt genom att utföra silent treatment, slå sönder saker och hota att skada dina katter. Du berättar även att han har försökt ha sex med dig medan du sover och att du har vaknat av att han tittar på dig. Detta ledde till att du fick svårt att sova. Dina misstankar om att han träffat andra kvinnor under ert förhållande har även det skapat en stressfylld situation för dig.

Att du har brutit kontakten med honom är starkt gjort och det är bra att du håller fast vid detta. Du skriver dock att du fortfarande har svårt att sova. Detta är en naturlig reaktion efter att ha upplevt ett destruktivt förhållande och kan vara tecken på posttraumatisk stress. Du berättar att du har goda vänner som stöttar dig, detta är värdefullt då det är viktigt att du får prata om det som hänt dig. Jag skulle även råda dig att kontakta en psykologmottagning där de utför KBT (kognitiv beteendeterapi) för att få bearbeta det du har varit med om. Du kan även kontakta din vårdcentral som kan guida dig vidare. Till Kvinnofridslinjen kan du ringa för att prata och få råd av erfarna kuratorer. Telefonnumret dit är 020- 50 50 50

Du är även välkommen att skriva hit igen om du vill.

Med vänliga hälsningar,

Emma