Hej Kvinnojouren

Fråga från: Sonja
,
20

Frågan ställdes: 2014-02-05
Jag är en tjej på 20 år som lever under hedersbrott. Får inte klä mig hur jag vill, jag får inte vara med mina kompisar pga deras utseende, jag blir övervakad hela tiden när jag är med killkompisar, har även blivit sagt om att flytta till tyskland mot min vilja. Detta har gått så långt att jag har självmordstankar. Men jag vågar inte fly. Min vän har erbjudit sitt hem för mig. Jag är jätterädd att mina föräldrar ska söka upp mig och tvinga mig tillbaka och kanske flytta till tyskland. Vågar inte polisanmäla ty jag tycker inte dom förtjänar polisen på dom. Men vet inte vad jag ska göra. Ålder: 20

Svar

Hej!

Tack för ditt mejl. Vad bra att du skriver till oss. När jag läser ditt mejl så förstår jag att du har hamnat i en svår situation. Jag vill starkt rekommendera dig att kontakta en kvinnojour. Du kan söka efter din närmaste kvinnojour på vår hemsida under rubriken ”Hitta en jour nära dig”. Där kan du få rådgivning, stöd, och skyddat boende där du inte behöver känna dig rädd. Om du vill, kan du ringa kvinnojouren anonymt första gången och höra dig för vilken hjälp de kan erbjuda.

Om du bestämmer dig för att du vill ha kvinnojourens hjälp, etableras en kontakt med socialtjänsten. Det är dessa två verksamheter tillsammans som kan skydda dig.  Om du vill, har du all rätt att polisanmäla, men detta görs i så fall alltid efter man har fått skyddat boende, så att du ska vara säker.

Om du vill ha rådgivning på telefon kan du också ringa Kvinnofridslinjen: 020 50 50 50. Där lyssnar professionella kuratorer dygnet runt och du kan vara anonym. De har också kunskap om vilka verksamheter inom hedersrelaterat våld som finns.

Jag vill att du ska veta att det finns mycket hjälp att få. Du förtjänar att leva ett liv i frihet, där du får bestämma över ditt eget liv.

Om du känner att du får starka självmordstankar, lova mig att söka hjälp. Du kan till exempel ringa Nationella Hjälplinjen: 020 220060, de erbjuder gratis psykologisk hjälp på telefon. Du kan också vända dig till akutpsykiatriska mottagningen där du bor, eller ringa 112.

Jag hoppas nu att du ska hitta en bra samtalskontakt och få bra hjälp. Du får gärna skriva igen.

Bästa hälsningar,
Stephanie