Hej Kvinnojouren

Fråga från: Förvirrad
,
23

Frågan ställdes: 2014-03-12
För 1 år sen träffade jag en kille genom min väninna. Jag föll pladask för hans utseende och charm liksom alla i min omgivning. Redan efter första kvällen var jag fast vid honom vi slet oss inte ett dygn ifrån varandra i flera månaders tid. Ju mer tiden gick desto fler krav kom in i bilden. Han sa hela tiden " du jobbar för mycket, du pratar i telefon för mycket, älskar inte du mig längre, du bryr dig inte om mig, osv" gav mig gärna dåligt samvete. Efter ytterligare någon om jag kom hem 5 min senare än vanligt pga trafik eller att jag var tvungen att tex tanka sa han " hur kommer det sig att du blev så sen? har du träffat någon ny? Döljer du något för mig? " Efter 6 månader var han hårdhänt imot mig första gången, kastade in mig i köksmöblerna , sparka in mig i nattduksbordet kallade mig för en massa köns ord osv. Dagen efter förlät jag honom, vilket jag i normala fall annars aldrig skulle gjort. 1månad senare kastade han ner mig på backen bara för att jag blev ledsen för att han skrek på mig... När vi varit tillsammans i 8månader började han kontrollera hur jag klädde mig när jag skulle till jobbet, vem jag pratade med i telefonen och om jag sminkade mig var det i hans ögon för någon annans skull.. Efter ytterligare någon månad orkade jag inte mer jag försökte ta mitt liv och fick ligga på akuten i 2 dygn. Han tyckte att det var förnedrande för honom... De skickade hem mig utan någon direkt uppföljning då de fann mig i grund och botten psykiskt frisk... Det var ju pga honom jag gjorde det... Jg fann ingen väg därifrån.. Dagen efter jag kom hem slet han upp mig ur sängen på morgonen kastade upp mig mot bokhyllan , tog tag i min nacke och sa " vänta lite så ska jag bara hämta pillrena så kan vi ta livet av oss i hop din äckliga slyna".., Jag började gråta och då tog han nacksving på mig och kastade ner mig i golvet ställde sig över mig och skrek ut hur himla värdelös jag var osv.. Han lämnade mig gråtande på golvet och gick in till köket och började prassla med knivarna.. Jag tog min chans och sprang ut där ifrån.. Jag tog mina nycklar och åkte för att bo hos min mamma. Då jag fortfarande hade saker kvar där var jag tvungen att be honom om ursäkt för att jag försökte ta mitt liv och för att jag gjorde honom arg och orolig... Sedan jag flyttat hem till min mamma har han börjat vara gullig igen... Detta är nu 3 månader sedan jag försökte ta mitt liv. Jag bor nu i en egen lägenhet med min 5åriga son (deltid), Ni kanske tycker att det inte vore så svårt.. Men jag vet varken in eller ut.. Denna kille säger nu " jag älskar dig, jag lovar att förbättra mig osv. Han ger mig 1000 olika anledningar till varför han blev arg..( han ger mig skulden för det mesta), han säger att han har ju faktiskt aldrig "slagit" mig osv... Jag älskar honom, jag är rädd att han ska träffa någon ny direkt vilket han ofta beträffar att inte är några problem för honom.. Jag vet inte vad jag ska göra... Hur jag ska göra för att bli av med honom då jag inte alltid heller vill.. :/ Vi har bara varit med varandra ett år... Kan han bli bättre? Vad ska jag göra? Hur? Snälla hjälp...!    

Svar

Hej!

Klokt att du skriver för att få hjälp. Du berättar att killen har utsatt dig för grovt våld och psykisk misshandel, han har kränkt dig på alla möjliga sätt. Starkt att du lyckades att ta dig från honom. Men nu vet du varken ut eller in, för han säger att ”han älskar dig”.

Du frågar om han kan bli bättre. Sorgligt nog blir mitt besked till dig att den här killen verkar vara en riktigt våldsam och farlig man, och sådana brukar inte förändras. Det han gjort mot dig är straffbart, och kan polisanmälas, om du vill. Han tar inte på sig någon skuld eller ansvar, han skyller våldet på dig. Du undrar vad du ska göra. Eftersom du frågar så rakt, svarar jag rakt, lämna honom, bry dig inte om honom, han har stora problem med sig själv, du kan inte förändra honom.

Du undrar hur du ska göra. Kvinnojourens erfarenhet är att sådana här killar kan vara väldigt envisa, charmerande och övertygande. Det är mycket vanligt att de förföljer med sms, mail och telefonsamtal, och lovar en kärleksfull framtid. Mitt tips till dig är att säga nej, nej, och stopp, stopp till allt han säger och föreslår. Om han är envis, tycker jag att du ska göra en polisanmälan. Jag ser ytterst allvarligt på hans beteende.

Det är förstås en sorglig och jobbig situation för dig, så jag föreslår att du söker samtalsstöd. Du kan prata med närmaste kvinnojour, telefonnummer finns under ”Hitta en jour nära dig”. Du kan även ringa till Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. Erfarna kuratorer och sjuksköterskor lyssnar och ger råd dygnet runt. 

Jag hoppas nu att du hittar bra samtalspartner. Det finns gott hopp om en positiv framtid. Du får gärna skriva igen.

Med vänlig hälsning från Ulla