Hej Kvinnojouren

Fråga från: Lore
,
37

Frågan ställdes: 2014-03-10
Hej Mailjouren. Härom kvällen bråkade min pojkvän och jag. (Över att jag tagit upp att jag kände mig smått hunsad över att han säger till mig vad jag ska göra snarare än ber mig. Han hade visat förståelse men så tog han upp det senare igen. Genom dylikt resonerande ville han nu istället visa mig hur detta var något jag måste finna mig i.) Hur som helst: Jag ville inte argumentera mer så beslöt mig för att sova på soffan och ville åt minstone då ta täcket med mig. Han tyckte jag kunde nöja mig med filten istället och en gemensamt töntig dragkamp om täcket slutade i att han med båda händer runt min hals tryckte upp mig mot dörren, med nacktag förde mig ut till soffan, slängde ner mig där, tog stryptag igen och avslutade med en lätt örfil, med något i stil med "det ska du ha jävligt klart för dig". Vad han sagt innan detta registrerade jag inte för att jag blivit så skakad. Örfilen var väldigt lätt, inte smärtsam. Men hela upplevelsen var skärrande och nedvärderande. Greppet om halsen var hårt. (Han lyfter vikter). Han var under alkoholpåverkan och var väldigt ledsen över vad han gjort dagen efter. Jag vet inte hur jag ska känna över det här. Den här händelsen har fått mig att utvärdera allt på nytt. Han brukar tex bita mig i armar och ben när vi gosar. Det gör ont, vilket jag sagt till honom, lämnar rejäla blåmärken men jag har kategoriserat det hela som kärvänliga "lovebites". Ett par gånger har han även gett små lekfulla örfilar vid olika tillfällen, som känts lite för hårda för att vara just "lekfulla". Någon av dem har jag reagerat på; och opponerat mig. Andra har jag låtit passera. Han har en tendens att vilja ha saker på sitt vis. Är gärna kritisk annars, även om kritiken minskat efter att jag tagit upp hur det påverkar mig. Men jag har märkt hur jag ordnar triviala saker och ting efter hans tycke; tex hur diskmedelsflaskan ska stå och hur duschdrapperiet bör hänga. Hade även en incident med honom i början av vår relation (vi har varit tillsammans i ett år nu) där han delgav hur han kände det som att livet inte hade någon mening medans han satt och lekte med en kniv. Jag försökte försäkra honom om att hans liv absolut hade mening, och i ett försök av omvänd psykologi sade jag att då hade jag kanske inget att leva för heller, i förhoppning om att han skulle börja motbevisa mig och därmed inse att han själv också hade anledning att leva. Då tryckte han kniven mot min strupe, för att som han sade det förklara allvaret i det hela. Jag tror inte han ville mig illa men samtidigt tror jag inte han insåg hur opassande den där handlingen var. Han har uppenbarligen underliggande aggressioner/ frustrationer som han går och bär på. Detta har han själv också medgivit. Vet inte ifall jag överreagerar om jag fastnar på den här händelsen med stryptaget eller tar för lätt på det hela ifall jag låter det bero. Har jag gjort bortförklaringar för hans beteenden och är detta den han egentligen är? Vem är jag ifall jag är kvar i relationen? Respekterar jag inte mig själv bättre än så? Jag har erfarenhet av mina föräldrars relation som var mycket ojämnt balanserad, med min mor i underläge och en kontrollerande, antingen socio- eller psykopatisk far. Även erfarenhet från min ungdoms mobbning, med summan av kardemumman av båda dessa upplevelser, att jag alltid trott att jag aldrig någonsin skulle låta mig bli sutten på/ dominerad igen. Hade detta handlat om en väninna, hade jag sagt till henne att dra sig ur på direkten. Att de "röda flaggorna" är för många och att hon förtjänar bättre behandling än så. Men när det gäller mig själv har jag tydligen en förvrängd bild. Ålder: 37

Svar

Hej! Klokt att du vänder dig utåt för att bolla dina tankar. Du berättar att din pojkvän med båda händer runt din hals tryckt upp dig mot dörren, och med nacktag fört dig ut till soffan, slängt ner dig där, tagit ett hårt stryptag igen och avslutat med en lätt örfil, och sagt något i stil med "det ska du ha jävligt klart för dig". Han brukar bita dig i armar och ben, vilket gör ont och ger blåmärken. Ett par gånger har han även gett små lite väl hårda örfilar vid olika tillfällen. Dessutom har han vid ett tillfälle tryckt kniven mot din strupe, för att som han sa förklara allvaret i det hela.

Utifrån ditt mail anar jag att den här killen har inre problem, kan vara våldsam, kanske farlig. Just att experimentera med strypgrepp kan vara synnerligen riskabelt för dig. Forskning visar att många kvinnor dör en tid efter ”stryplekar” och då går en ev partner fri, eftersom dödsfallet sker i ett helt annat sammanhang. Jag ser ytterst allvarligt på hans beteende. De ”röda flaggorna” är för många.

Det är bra att du reagerar. Vår erfarenhet är att det kan vara svårt att lämna en relation som man har satsat på, därför kan man behöva stöd och råd, för att bli starkare. Jag föreslår att du pratar med Kvinnofridslinjen 020-50 50 50. Erfarna kuratorer och sjuksköterskor lyssnar och ger råd dygnet runt. Du kan även ringa till kvinnojouren.

Vår erfarenhet är också att sådana här killar brukar motsätta sig en separation. Om du får problem kan du vända dig till kvinnojouren och få hjälp. Jag hoppas nu att du finner bra samtalspartner.

Med vänlig hälsning från Ulla