Hej Kvinnojouren

Fråga från: Orolig kvinna
,
27

Frågan ställdes: 2014-02-26
Hej jag har skrivit här förut. Mitt problem har kanske blivit lite mindre men fortfarande är jag rädd och orolig, Det är såhär att min "kille" sedan 12 år tillbaka är missbrukare. Han har slagit mig, hotat mig slagit sönder lägenheter vi bott i och mina tillhörigheter. Jag har många gånger försökt lämna honom men alltid kommit tillbaka. Det längsta jag lyckades lämna honom var 8 månader men vi hade kontakt varannan dag under dessa månader ändå och det var bråkigt och stökigt runt detta hela tiden så var inte direkt ett uppbrott.. Han har åkt in och ut på behandling både för att han varit dömd till vård och för att socialen tyckt han ska in. Jag har haft skyddat boende två gånger. Jag har en dotter ihop med honom hon är idag 6 år och nu har han bara för någon vecka sedan kommit hem från behandling ännu än gång. Det jag nu har problem med är att han ringer mig kvällstid för att säga godnatt till sin dotter men han låter berusad på telefonen och när jag ifrågasätter det så gapar han bara åt mig i telefon. Jag är rädd att han ska komma hit och bråka som han har gjort upprepade gånger. Jag är också rädd för hans hälsa då han är 31 år och haft 2 hjärtinfarkter och ett brutet ben som han opererade för att det inte bara gick att laga och allt detta på grund av sitt missbruk. Jag känner att jag vill komma bort från honom men känner mig skyldig att låt honom ha kontakt med både mig och dottern. Jag har ensamvårdnad men känns som jag inte har så stort val i denna fråga. Sedan kan jag inte bara lämna denna man för jag vet inte hur jag ska klara av det eller ens våga göra det eftersom han då hotar att ta sitt liv och jag backar alltid då för vill inte ha på mitt samvete att jag dödat honom. Min dotter mår dåligt till och från och det märker jag på att hennes mage krånglar mycket hon sover oroligt med mera. Jag vet inte vart jag kan vända mig för jag vill ju inte förlora kontakten med omvärlden eller att behöva säga upp mig från jobbet på grund av honom. Han vet var jag arbetar så det mår jag inte så bra av för att mina arbetskollegor kan känna sig otrygga. Jag känner nu också att det blev ett svamligt brev. men är rädd att han redan börjat missbruka igen vilket slutar med hotbild mot mig och min dotter och hans övriga familj. vart ska jag vända mig. tack för att du läste mitt brev. mvh Ålder: 27

Svar

Hej, vad bra att du lyssnar till din oro och funderar över hur du kan göra din och din dotters situation tryggare. Den situation du beskriver i ditt mail låter oroande och jag tror det är bra om du tar kontakt med en kvinnojour och/eller med socialtjänsten där du bor. Kvinnjouren kan stödja dig i dina tankar och vara en bra att prata med, de kan också hjälpa dig med en kontakt med socialtjänsten.

Du skriver att du vill undvika ett uppbrott på grund av att han hotar med att ta sitt eget liv. Tänk på att han är en myndig, vuxen person som har ansvar för sitt eget liv. Han kan aldrig skylla sitt agerande på dig eller någon annan trots att han vill slippa ta ansvar.

På vår hemsida finns kontaktvägar till alla landets kvinnojourer och du kan vara anonym när du ringer dem. Välj en som du tycker ligger lämpligt till för dig, boka gärna ett möte och gå dit och prata personligen, jag tycker det blir bättre när man i lugn och ro kan resonera genom saker tillsammans.

Låt andra få finnas där som stöd för dig och din dotter, det finns många som vill hjälpa till. Du får gärna skriva till oss igen också.

Vänliga hälsningar Susanne