Fler kvinnor och barn måste beviljas placeringar på skyddat boende. Men då krävs en placeringspeng där staten går in och betalar hälften av kostnaden. Det skriver Olga Persson och Rebecka Andersson, Unizon.

Nyligen röstade riksdagen ja till propositionen Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende som bland annat innehåller tillståndsplikt för skyddat boende. En tillståndsplikt kan få bort oseriösa aktörer – men för att den verkligen ska bidra till att stärka våldsutsatta kvinnors och barns rättigheter måste kommunerna bevilja kvinnor och barn stöd och skydd i större utsträckning. Dessutom behövs finansiering.

Färre kvinnor får stöd

Beslutet om tillståndsplikt kommer i en tid med ekonomisk kris. Kommuner och regioner larmar om besparingar som får direkta konsekvenser för arbetet med att säkra välfärden. En rapport från SKR visar att enbart var femte kvinna erbjuds skyddat boende av socialtjänsten. Vi har länge ställt frågan: Vart tar kvinnorna vägen när de inte kan bo kvar hemma med förövaren?

Vi ser en oroväckande trend i Sverige där antalet dygn och antalet kvinnor som beviljas skyddat boende sjunker dramatiskt samtidigt som fler söker hjälp och stöd. Polisanmälningar om våld mot kvinnor ökar. Kvinnofridsbarometern som undersöker kommunernas arbete visar omfattande brister i stödet för våldsutsatta kvinnor och barn. Sju av tio kommuner uppger att de indragna statliga utvecklingsmedlen för arbetet mot våld i nära relationer kommer att få mycket eller ganska stor påverkan på deras arbete.

För att en tillståndsplikt ska göra skillnad måste fler kvinnor och barn beviljas placeringar. Det kostar pengar. Unizon kräver nu en placeringspeng där staten går in och betalar hälften av kostnaden för placering på skyddat boende och hemkommunen betalar resten. Det är en framgångsrik och rättvis modell från Danmark, där kvinnojourerna avgör om en placering på skyddat boende behövs och hur länge.

Kvinnojourerna behövs

Finansiering av höjda kvalitetskrav är ett måste när inte ens basnivån är uppnådd. Unizon har varit drivande i arbetet för tydliga kvalitetskrav för skyddade boenden och ökad rättssäkerhet för barn. Unizons jourer utför professionell välfärd enligt socialtjänstlagen, med två avgörande skillnader från kommersiella och kommunala verksamheter: allt stöd och skydd är utan vinstintresse och vi är aldrig tysta om kvinnors, ungas och barns verklighet.

Vårt stöd och skyddsarbete är ett led i att förändra samhället, för jämställdhet och mot våld. Vi ger ett unikt helhetsstöd, med skyddat boende, stödsamtal, medföljning och vi bedriver ett omfattande förebyggande arbete i skolor, i idrottsföreningar och på arbetsplatser. Vår mångåriga kompetens och våra unika arbetssätt är värd att skyddas. Utan kvinno- och tjejjoursrörelsen skulle Sveriges kvinno- och barnfridsarbete, där en stark lagstiftning är central, ha varit betydligt sämre.

I en riksdagsdebatt om propositionen var det flera som lyfte idéburna och icke-vinstdrivna kvinnojourers livsviktiga arbete, och hur de ska värnas. Flera nämnde HVB-hemmen, som trots liknande tillståndskrav sedan lång tid tillbaka har stora brister. Vi har inte råd att upprepa misstagen med HVB-hemmen.

Skydda barnen

I propositionen ingår även att barn ska få egna beslut om placering på skyddat boende. Det är livsavgörande att de får fortsätta att följa med sin mamma. I dag har det skyddade boendet inte det juridiska ansvaret för barnet. Men i praktiken tar kvinnojourerna hela ansvaret för barnens stöd, skydd, meningsfulla fritid, skolgång och långsiktiga bostad i samråd och samarbete med mamman. Så vill vi att det ska fortsätta vara.

Företrädare från flera partier har lyft barn som egna rättighetsbärare. För att det ska bli verklighet måste barn alltid komma med mamma till skyddat boende. Dessutom måste barn alltid beviljas insatsen skyddat boende när de lever med våld i hemmet. Och de får aldrig dömas till tvångsumgänge med en våldsam förälder.

Ett liv fritt från våld

Lagändringen stärker barns rätt att inte tvingas till umgänge med en våldsam förälder under tiden på skyddat boende, men problemet är mycket större än så. Varje år dömer svenska domstolar tusentals barn, som inte bor på skyddat boende, till tvångsumgänge. Hur många överenskommelser som sker utanför domstol, där en våldsutsatt kvinna är för rädd för att hävda sin och sina barns rätt, vet vi inte. Men vi vet att det är många.

”Tiden i skyddat boende kan vara en vändpunkt i barns liv. Möjligheten att fly till eller bo på ett skyddat boende kan vara livsavgörande”, sade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M). För att ministerns ord ska bli verklighet måste kvinnor och barn få tillgång till så lång tid i skyddat boende som krävs för att bygga ett liv fritt från våld. Då måste både stat och kommun bidra.