Normer för maskulinitet

Redan på 1700-talet ifrågasatte filosofer som Mary Wollstonecraft föreställningar om femininitet och kvinnlighet och så har det fortsatt i generationer av feminister efter henne.

Men arbetet med att ifrågasätta och analysera föreställningar om maskulinitet och manlighet är ännu i sin linda.

Inom mansforskningen finns det ingen bestämd definition av maskulinitet, snarare talar man om olika maskuliniteter. De kan förstås som en samling konstruerade föreställningar och förväntningar på vad det är att vara man. Föreställningarna fungerar i sin tur som norm för hur pojkar och män ska vara för att accepteras och få status i sin omgivning.

Normen upprätthålls inte bara av individuella kvinnor och män utan också av samhällsinstitutioner såsom skola, arbete, militär- och rättsväsendet, föräldraskap, kultur och media, sportindustrin, drogindustrin et cetera. Normen varierar över tid, mellan olika rum (kulturer och samhällen) och påverkar hur omgivningen bemöter i huvudsakligen människor som är födda biologiska pojkar.

Går att förändra

Maskulinitet(er), skapas av människor i ett samspel, något man brukar benämna sociala konstruktioner. Att något är socialt konstruerat är ofta svårt att upptäcka då det, beroende av den maktposition som den dominerande maskuliniteten innebär, ofta framstår som något naturligt. Men att något är socialt konstruerat betyder att det går att ifrågasätta och förändra.